Kemikalieinspektionen (KemI) anser att det är facket som ska dokumentera och förse KemI med uppgifter om hur gifterna i skogsbruket hanteras. Arbetsgivarna borde enligt facket ta ett större ansvar för sin planteringspersonal.
De som hanterar giftbehandlade skogsplantor saknar ofta skyddsutrustning och tvättmöjligheter. Planterarna är dessutom ofta av utländsk härkomst och förstår inte alltid vad de ger sin in på.
Förra året besökte Skogs- och Träfackets regionala skyddsombud 241 arbetsplatser med cirka 900 anställda, från Skåne i söder till Jämtland i norr.
– Vid besöken upptäcktes stora brister, säger förbundets arbetsmiljöansvarige, Lennart Gunnarsson.
Det saknades bland annat personalbodar och vatten att tvätta sig med, skyddskläder och information om att plantorna är behandlade, på ett språk som förstods av dem som arbetade med plantorna.
Om de utländska arbetarna får besvär av medlen och återvänder hem efter planteringssäsongens slut, ser man heller inte de skador som gifterna orsakar. Mörkertalet är därmed stort.
– Om behandlade plantor ska användas, är det ett minimikrav att företagen följer Arbetsmiljöverkets och Kemikalieinspektionens regelverk, säger Skogs- och Träfackets Lennart Gunnarsson.
– Fick vi ett förbud mot kemikaliebehandlade plantor skulle vi slippa utsätta människor och natur för onödiga gifter. Då skulle också de giftfria och mekaniska plantskydden bli konkurrenskraftiga.
Det är facket som engagerar sig hårdast i kampen för bra arbetsmiljö i skogsbruket. Och det är facket som Kemikalieinspektionen hoppas på.
Vid ett möte förklarade Åsa Bringmyr, toxikolog vid KemI, att myndigheten inte kan förbjuda ett medel bara på grund av enskilda händelser och att det vore bra om Skogs- och Träfacket dokumenterade allt de såg.
Skogs- och Träfackets Lennart Gunnarsson konstaterar att ansvaret för arbetsmiljön än en gång hamnar i knäet på facket.






















































































































