Ett förslag till nytt industriavtal presenterades på måndagen. Det ska från den 1 juli 2011 ersätta avtalet från 1997.
– För löntagarna har det gamla industriavtalet inneburit en reallöneökning på två procent årligen, sade Veli-Pekka Säikkkälä, IF Metalls avtalssekreterare.
Säikkälä underströk att en liknande reallöneutveckling har inte löntagarna sett sedan 1950-talet. Och han påpekade att redan på den tiden utgick man inom LO från att den solidariska lönepolitiken skulle ha exportindustrin med dess utsatthet för internationell konkurrens som riktmärke, norm, för övriga löneavtal i Sverige.
Han klargjorde detta efter en fråga om hur avtalet kommer att påverka LO-samordningen och eventuella förslag där om kvinno- eller låglönesatsningar.
– Vi kommer att ingå i en LO-samordning. Och man kan också där komma överens om olika satsningar. Men i det långa loppet kan inte löneökningarna överstiga industrins.
Ander Weihe, Teknikföretagen underströk detta, och såg det som en fråga om folkbildning att industrins löneavtal måste vara normerande, var ett ”kostnadsmärke”:
– Vi kan inte hindra andra parter att teckna löneavtal som är olyckliga. Men Sverige är ett extremt exportberoende land. Det är bara om man har industriavtalet som norm som reallöneökningar kan bli beständiga.
– Vi förväntar oss att de som ställer upp för detta avtal också verkar för det i andra sammanhang, konstaterade Weihe.
Förslaget till nytt industriavtal har två delar. Den första är ett samarbetsavtal för att utveckla svensk industri på områden som utbildning, forskning, innovationer och jämställdhet. Där föreslås bland annat inrättandet av ett Industrins samverkansråd, vilket är en ny form för samarbete.
Den andra delen är ett nytt förhandlingsavtal. Parterna ska även i fortsättningen teckna avtal på förbundsnivå. En nyhet jämfört med det gamla industriavtalet är att parterna nu uttryckligen syftar på en tidsmässig samordning av förhandlingarna.
En annan nyhet är fler och tydligare regler för att förhandlingarna ska komma igång tidigt och vara konstruktiva. Man har utsett en ny grupp opartiska ordföranden och dessa så kallade OpO får som uttalad uppgift att bidra till ökad samordning av förhandlingarna. Ordföranden för denna grupp – Anders Lindström, tidigare bland annat generaldirektör för Medlingsverket – får en starkare roll.
Ett exempel på OpO:s nya roll är att om en förhandlingspart anser att motparten inte är konstruktiv och att det inte pågår reella förhandlingar, så kan man begära att OpO kallar till ett möte om detta.
Förslaget till nytt industriavtal översänds nu till de olika arbetsgivarorganisationerna och fackförbunden inom industrin. De har att anta eller förkasta förslaget i sin helhet.
Fakta/Nya OpO
Industrins parter har utsett sex opartiska ordförande (OpO) som ska biträda parterna i kollektivavtalsförhandlingar. Anders Lindström är ordförande i gruppen. Övriga ledamöter är
Jan-Peter Duker, tidigare vice vd på Svenskt Näringsliv
Eva-Helena Kling, tidigare chefsjurist på SIF
Christina Nygårdh, tidigare förhandlingschef på Sveriges Industrier
Erland Olauson, tidigare LO:s förste vice ordförande och avtalssekreterare
Karl Olof Stenqvist, tidigare förhandlingschef på Teknikföretagen
