Bengt Järvholm är professor i yrkes- och miljömedicin på Umeå universitet. Han citeras i Dagens Arbetes dokument om partiklar. Detta är hela den intervju från vilken citaten är hämtade.
Tillsammans med andra forskare publicerade du nyligen en studie av gruvarbetares arbetsmiljö:
– I genomsnitt innehöll luften 3 200 mikrogram totaldamm under deras åttatimmarsskift. Vi mätte inhalerbart damm, ungefär lika med PM10. Det är naturligtvis stora mängder om man jämför med vad som diskuteras angående uteluften. Men man ska komma ihåg att luften i gruvan höll sig långt under gränsvärdena som gäller i gruvan.
Bengt Järvholm tycker att en jämförelse mellan gränsvärdena för partikelhalten i uteluften och motsvarande gränsvärden för arbetsmiljön visar på förvånansvärt stora skillnader.
– Om vi räknar om Arbetsmiljöverkets gränsvärdeslista till mikrogram så ser man att det handlar om helt andra nivåer i arbetsmiljön. Gränsvärdet för uteluft är 50 mikrogram partiklar per kubikmeter luft (PM10) och det gäller ju för hela dygnet.
– Eftersom vi vistas 8 timmar på arbetet blir gränsvärdet för uteluft ”översatt” till arbetsmiljön tre gånger högre (dvs samma dos men under bara 8 timmar). Det innebär att omvandlas gränsvärdet för uteluft till ett arbetsmiljögränsvärde borde det bli tre gånger så högt, dvs 150 mikrogram partiklar per kubikmeter luft.
Det kan jämföras med några gränsvärden för arbetsmiljön:
Totaldamm 10 000 mikrogram per kubikmeter luft
Koldamm 3 000
Trädamm 2 000
Mjöldamm 3 000
Härdplastdamm 3 000
Järnoxid 3 500
Kvartsdamm 100
Är detta rimligt?
– I den yttre miljön finns väldigt sjuka människor, till exempel person med svår astma med mera. I arbetsmiljön arbetar friska människor. Men gränsvärdena för utomhusluft och för arbetsmiljö bestäms i olika processer.
Vad beror skillnaderna på?
– Gränsvärden fastställs inte av vetenskapsmän, av oss som forskar om dessa ämnen. Utan de fastställs i processer som i slutändan är politiska, även om de utgår från forskningsrapporter.
När exempelvis Arbetsmiljöverkets styrelse fastställer gränsvärden är bland andra arbetsmarknadens parter representerade. Och Arbetsmiljöverket är skyldigt att beräkna kostnaderna för vad man beslutar.
– Det gör man också. Att uppskatta företagens kostnader är inte lätt men möjligt. Men man behöver inte räkna ut vinsterna med den förbättrade hälsa man kan anta följer på strängare arbetsmiljökrav. I grunden handlar det om hur stora risker samhället anser att man ska ta. Ett gränsvärde är alltid den risk samhället anser vara acceptabelt att ta.
Bengt Järvholm understryker en viktig skillnad i forskningen om uteluft och arbetsmiljö.
– När man studerat uteluften har forskningen omfattat mycket stora grupper. Det gör att man med stor statistisk säkerhet kunnat få fram även små skillnader. I arbetsmiljön är det mindre grupper som undersöks, inte sällan på en enda arbetsplats. Det gör att det statistiska underlaget blir mindre säkert, och det krävs ganska kraftiga hälsoeffekter för att de ska upptäckas.
Vad anser du vara mest angeläget för den fortsatta forskningen?
– I arbetsmiljöforskningen borde man titta mer på partiklars och andra föroreningars roll för uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdomar.
– För den yttre miljön är det angeläget att studera riskerna som sammanhänger med olika slags partiklar. Det finns till exempel vissa data som tyder på att trafikrelaterade partiklar till exempel från diesel- och bensinavgaser är farligare än andra.
Bengt Järvholm konstaterar att partikeldebatten har koncentrerats på utemiljön.
– Den kontrolleras ju på ett helt annat sätt än arbetsmiljön, det kommer rapporter om luften i utemiljön ganska ofta.
– Men partikelmängderna är ju större i arbetslivet. Man har försummat att mäta i arbetsmiljöerna, tycker jag. Det mäts väldigt lite nu förtiden. Vi vet egentligen inte hur kraftigt olika grupper utsätts för föroreningar i arbetslivet. Det borde mätas mer i yrkeslivet, det görs väldigt få kontroller av de gränsvärden vi har.
Vem ska se till att det händer?
– Arbetsmiljöverket. Som man nu skär ned på.
