Bildreportage De har lämnat allt bakom sig; hemmet, familjen, släkten. Allt som är bekant och invant. En del pratar inte svenska. Några har bott i Sverige utan att komma i kontakt med världen utanför dörren.
Kvinnor – några med eget boende – som lider av ensamheten och det fullständiga tomrummet. De finns inte längre i ett sammanhang. De drömmer om en stunds glädje, om att deras barn ska slippa sitta instängda på någon kvinnojour. Våldet mot kvinnor och barn tar aldrig semester. Men bilderna här handlar om några dagars frihet på sommarläger.
Åsa Sjöström
Som fotograf/bildjournalist har jag under ett par års tid bott på och dokumenterat denna verksamhet, för att visa upp det viktiga arbete som görs för landets våldsutsatta kvinnor, tillsammans med Kvinnorättsförbundet i Malmö.
Fotografierna inger hopp om framtiden, men du får inte möta en blick, inte heller ett ansikte. Som betraktare kan du se glädjen och samtidigt känna sorgen.
Våldet mot kvinnor och barn är ett samhällsproblem som sällan lyfts fram i dokumentära bilder.
De hemliga lägren är unika och viktiga, det är också dokumentationen av våldet vi inte ser.
