Astmamediciner är effektiva, det lurar en fara i det:
– Problemen i arbetsmiljön som orsakat eller förvärrat sjukdomen lämnas därhän, hävdar professor Magnus Svartengren.
Läkare har en bild av att astmamediciner i dag är så effektiva att man inte behöver bry sig om exponeringen, menar Magnus Svartengren, läkare och professor i yrkesmedicin vid Uppsala universitet. Istället för att söka reda på orsaken prövar man att låta patienten jobba kvar och behandlar sjukdomen. Astmatikern blir kvar i den skadliga miljön.
– Det är olyckligt, säger Svartengren.
Han säger att följden kan bli att en stor andel av astmapatienterna inte riktigt får kontroll på sin sjukdom, enligt professorn:
– Så småningom är risken jättestor att de blir sämre och sämre och får kroniska sjukdomar.
Upptäcker man det inte i tid kan man inte backa bandet och börja om.
En annan konsekvens: Om orsakssambandet mellan sjukdomen och jobbet inte utreds är risken stor att fler på arbetsplatsen insjuknar.
– Blir man däremot medveten om problemen finns det ofta en stark drivkraft hos arbetsgivaren att förbättra arbetsmiljön för att förhindra att fler drabbas, säger Magnus Svartengren.
Ännu tråkigare är att Astma och Allergiförbundet och även svårt sjuka astmatiker är tämligen ointresserade av att ta reda på vad som triggar deras astma. Jag blev påhoppad, mobbad och till sist utesluten ur AAs fb-grupp av flera olika admin när jag berättade att min astma i princip försvunnit när jag började använda enbart naturliga/oparfymerade städ- och hygienprodukter, och att jag tar thaibasilika (ett naturligt antihistamin) i stället för Aerius och inhaleringskortison om jag ändå reagerar på något. Ungefär samma har hänt både i svenska och utländska astmagrupper. Astmatiker verkar njuta av offerrollen och att själv ta kontrollen över sitt, eller sitt barns mående är för jobbigt. T o m desperata personer som visar upp bilder på skokartonger fulla av mediciner de tar dagligen är oemottagliga, de bara hoppas på ett nytt mirakelpiller, trots att piller uppenbarligen bara hjälper till en viss gräns, och inte tillräckligt. Om man nämner möjligheten att det kanske är deras hemmamiljö (kemikalier, parfymer, mögel) som triggar astman så blir de galna av ilska!!! Jag blir helt matt. Har slutat berätta och försöka hjälpa, för de VILL inte veta. Vad gäller AA antar jag att det faktum att de till viss del sponsras av olika läkemedelsföretag blir ett problem i diskussionen. Vilka andra anledningar skulle det kunna finnas…?