Debatt Om några dagar väntas riksdagen anta en lag om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd”. Avsikten sägs vara att skapa ordning och reda i flyktingmottagandet.

Lagen handlar om en pappa som tagit sig till Sverige och hans fyraåriga dotter Samar som är kvar. De bodde i det bombade Aleppo. Nu är Samar och mamma på flykt inne i Syrien, men hon vaknar varje natt skrikande och svettig och hör bomberna på nytt. Lagen handlar om nioåriga Amir vars högsta dröm är att gå i skolan igen, men som måste försörja sig och sina farföräldrar i Turkiet, där de vuxna flyktingarna inte får jobb. Också hans pappa tog sig med livet som insats till Sverige – för att kunna rädda Amir utan att riskera också hans liv.

Lagen handlar om 16-åriga Davod som tog sig ensam till Sverige från Iran hellre än att rekryteras till den syriska armén. Han har varit papperslös hela livet och önskar att få bli en människa någonstans. Lagen handlar om elvaåriga Zeinab som är i Sverige men som, precis som Samar, vaknar av bomberna varje natt.

Samar och Amir borde ha rätt att återförenas med sina föräldrar. Davod borde få gå i skolan och bli en samhällsmedborgare. Zeinab borde få trygghet för att återhämta sig. Men så kommer det inte att bli.

Vi håller på att införa en lag som förbjuder tusentals barn att återse sina föräldrar. De barn som är kvar i kriget får helt enkelt stanna där – eller ge sig ut med smugglarna med risk för livet. Samar och Amir får inte komma till sina pappor.

Vi håller på att införa en lag som gör att barn som kommit hit på flykt får stanna tills de fyller 18 och sedan utvisas. Davod kommer att vara bland dem och skickas till föräldrarnas land som han aldrig sett.

Vi håller på att införa en lag som bara ger krigsskadade och traumatiserade tillfälliga uppehållstillstånd, med minimal chans till återhämtning. Barnpsykiatrin kommer inte att nå Zeinab i hennes otrygga bubbla.

”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd”. Det låter inte så farligt. Men det är Samar, Amir, Davod och Zeinab det handlar om.

Jag var metallare i 25 år, liksom Stefan Löfven, och jag vet att många väljare vill ha ordning och reda i flyktingmottagandet. Men jag är också säker på att de inte vill att familjer ska splittras med berått mod. Att behandla barn illa bara i syfte att andra ska avskräckas, det är inte ordning och reda – det är panikåtgärder mot de svagaste. Vi metallare vet att man måste göra saker och ting tillsammans och ställa upp för varandra om det ska bli bra. En human flyktingpolitik hör till den svenska modellen.

Själva den internationella flyktingdagen 20 juni, då de vackraste orden om flyktingars rättigheter brukar uttalas och priser delas ut för humanitära insatser, denna dag har riksdagen valt för att diskutera lagen.

Många protesterar trots allt. Alla de stora humanitära organisationerna som Amnesty, Rädda Barnen och Röda korset vädjar i brev och upprop till riksdagen att inte anta lagen.

Det finns riksdagsmotioner om att bevara rätten till familjeåterförening och om permanenta uppehållstillstånd för barn. Inte mindre än fyra partier vill att ”ömmande omständigheter” ska finnas kvar. Ni som sitter i riksdagen, ni kan rösta för motionerna. Ni har ett val. Vilket Sverige vill ni ha?