Industriarbetarnas tidning

De riktigt små staterna

30 maj, 2017

Jonatan Jacobson

Frilansfotograf född 1980 i Kristianstad.
Har studerat vid Fotoskolan i Gamleby och läst en kandidatexamen i bildjournalistik på Mittuniversitetet i Sundsvall.

I september 2017 utkommer hans debutbok Mikronationer – på besök i hemgjorda länder (Gidlunds), där han tillsammans med författaren Johan Joelsson besöker åtta mikronationer i Europa och USA.

Bildreportage Frilansfotografen Jonatan Jacobson tar oss till hemgjorda länder där vi får möta dess drottningar, prinsar och presidenter.

Ända sedan idén om nationalstaten etablerades har det funnits privatpersoner som av olika anledningar startat sina egna länder. Dessa kallas mikronationer och kan utropas som en politisk protest, ett konstprojekt, en ram för socialt umgänge eller i princip vad som helst.

Den mest kända mikronationen är furstendömet Sealand, som består av ett ockuperat havsfort utanför Storbritanniens kust. Dess 50-åriga historia innehåller skottlossningar, kidnappningar och en rad diplomatiska intriger.

Sealand är svårtillgängligt – men för den som vill turista i en mikronation finns det alternativ. Furstendömet Seborga i nordvästra Italien, Republiken Molossia i Nevadaöknen och Ladonien på skånska Kullahalvön är några exempel på möjliga resmål.

Fram till för bara några år sedan såg det ut som om globaliseringen var på väg att förpassa nationalstatsidén till historiens malpåse. Men det oroliga världsläget har gett den förnyad aktualitet. I det förvirrande tillståndet av nationalstatens varande eller icke-varande, blir mikronationsrörelsen extra intressant. Här får ni träffa några av dess drottningar, presidenter och prinsar.

Jonatan Jacobson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

När världen stängde

När världen stängde

Fotografen Joakim Eneroth betraktar coronakrisen på sitt eget vis.

Kanonstaden

Kanonstaden

Gunnar Lindstedt jobbade fem år som smed i Bofors vapenfabrik på 1970-talet och drömde om ett nytt samhälle byggt på kommunismens idéer.

De gamla och havet

De gamla och havet

Fotografen Kicki Lundgren intresserar sig för hur det är att bli äldre och hur kroppen – och vår syn på den – förändras. Se hennes bilder ur projektet Los Viejos.

En värld att bevara

En värld att bevara

Fotografen Tommy Pedersen vill genom sina bilder visa vilken fantastisk natur vi har och att den är värd att bevara för framtida generationer.

En värld av barn

En värld av barn

Fotografen Simon Johansson skildrar barnens värld, i gränslandet mellan fantasi och verklighet.

I permafrostens rike

I permafrostens rike

I republiken Sacha (Yakutia) lever invånarna under hårda villkor och stora klimatkontraster.

Sverigebyggarna

Sverigebyggarna

I början på 1970-talet gick de finska blivande fotograferna Ben Kaila och Risto Vuorimies på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm. Innan de lämnade Sverige gjorde de ett nedslag i Eskilstuna, som på den tiden hade runt 100 000 invånare, där var tionde hade invandrat från Finland.

Den andliga feminismen

Den andliga feminismen

Fotografen Elin Berge porträtterar en löst sammansatt rörelse som hyllar kvinnligheten.

Långt från centrum

Långt från centrum

Jens Olof Lasthein skildrar Europas geografiska utkanter.

Guds hus byter roll

Guds hus byter roll

Precis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.