DA MÖTER När Lena Smersfeldt, pappersarbetare på Nordic Paper i Säffle, fick frågan om hon ville bli skyddsombud tvekade hon inte.
– Jag svarade ja direkt, säger hon.
Lena Smersfeldt
Yrke: Damm- och vattenverksskötare på Nordic Paper.
Fackliga uppdrag: Huvudskyddsombud för Pappers avdelning 92 Säffle, studieorganisatör, försäkringsinformatör, handledare för olika arbetsmiljökurser.
Ålder: 42 år.
Familj: En dotter och en son, samt en hund.
Bor: Villa i Säffle.
Fritidsintresse: Motionsgympa på Friskis och Svettis.
Avd 92 Säffle
Bolag: Nordic Paper Säffle, grundades 1883.
Tillverkar: Greaseproofpapper och sulfitmassa.
Årston: 30 000 ton papper och 27 000 ton massa.
Producerar: Bakformar, bakplåtspapper, laminat.
Antal kollektivanställda (inom Pappers): Drygt 140.
Antal skyddsombud (inom Pappers): 10.
Det som är bra med vårt skydds- och arbetsmiljöarbete: ”Att vi är en ganska tajt organisation. Alla känner alla i princip och har därför lätt att ta hjälp av varandra. Vi har även en bra dialog och bra stöd från vår avdelningsstyrelse.”
Det som kan förbättras: ”Vi kan bli mer ’på’ än vi är i dag, kräva snabbare svar och få tidigare inblick i projektarbeten. Få en bättre samverkan mellan arbetsgivare och skyddsorganisation helt enkelt.”
4:e generationens pappersarbetare inom samma familj och på samma bruk, det är
Lena Smersfeldt. Hennes farfars far var först.
Frågor som rör arbetsmiljö har länge intresserat Lena Smersfeldt, och i dag – åtta år och flera förtroendeuppdrag senare – kan hon det området bättre än de flesta. Förutom att hon har koll på vilka fel och brister som ska åtgärdas, var hon till exempel nyligen med och tog fram ett utbildningsmaterial anpassat efter just pappersindustrins särskilda förutsättningar. Det heter BAM, Bättre arbetsmiljö massa- och pappersindustrin.
Fabrikserfarenhet saknar hon inte heller. Redan när hon var sexton sommarjobbade hon på Nordic Paper.
Vad är svårast med att vara skyddsombud, eller huvudskyddsombud som du är sedan fem år?
– Att bli lyssnad på. Att arbetsgivaren inte alltid lyssnar på det sätt som den ska göra, det har jag varit med om flera gånger. Samverkan är jätteviktigt, att bägge parter agerar och har förståelse för varandra.
Vad tycker du är mest intressant att jobba med – den fysiska eller psykosociala arbetsmiljön?
– Det är nog fifty-fifty. Men den psykosociala arbetsmiljön, det vill säga de mjuka frågorna, är mycket svårare att driva än de frågor som har med skydd och säkerhet att göra.
På vilket sätt?
– Med skydd och säkerhet har man hjälp av både arbetsmiljölag och AFS:ar. Men med psykosociala problem har man ibland ingenting konkret att ta på. Där handlar det mer om en känsla, att någon upplever sig kränkt eller liknande.
Som är svårare att bevisa?
– Ja, det är det. Dessutom kanske det är ett problem som den drabbade inte vågar stå för i slutändan. Man kan ju inte driva frågan om de inte kan eller vågar stå för hur de upplever och känner.
Har du fått känna dig som en riktig skyddsombudshjälte vid något tillfälle?
– Nä! (skratt) … Däremot kan jag känna tacksamhet från många personer som jag har försökt hjälpa på olika sätt, att jag liksom hört och sett dem. Ja, även från dem som inte har fått sin vilja igenom. Den tacksamheten betyder väldigt mycket för
mig.
Fotnot:Utbildningsmaterialet, BAM, finns att ladda ner gratis på www.prevent.se/massapapper.
