Debatt Lärlingsutbildning kan bli en positiv injektion för yrkesutbildningarna. Men för att klara industrins utmaningar måste politikerna också diskutera med parterna hur lösningar för validering, kompetensutveckling och omställning ska se ut, skriver Veli-Pekka Säikkälä.

På da.se den 31 augusti skriver Carl Bennet om en av de största utmaningarna som svensk industri står inför just nu – nämligen matchningsparadoxen på svensk arbetsmarknad.

Svensk industri har så svårt att hitta personal att tillväxten hindras. Samtidigt är drygt 350 000 personer inskrivna hos arbetsförmedlingen. Carl Bennet har rätt i att den ekvationen måste lösas. Och det borde inte vara så svårt!

När det gäller de unga har Carl Bennet tagit initiativ till ett pilotprojekt med betald lärlingsanställning, med inspiration från det tyska lärlingssystemet. IF Metall har nappat på förslaget och tecknat avtal med både Teknik- och Industriarbetsgivarna.

Förhoppningen är att lön under utbildningstiden ska locka fler unga att söka sig en industriell utbildning. Att gå en lärlingsutbildning innebär att man är minst hälften av tiden ute på ett företag. Det är ett annorlunda sätt att lära sig på jämfört med traditionell yrkesutbildning, där en större del av utbildningen genomförs i skolans regi.

IF Metall välkomnar att företagen väljer att ta på sig det större ansvar för yrkesutbildning som krävs för att genomföra lärlingsutbildning av god kvalitet. Som aktiv part i Teknikcollege har vi länge arbetat för just detta. De nya avtalen blir ytterligare en pusselbit. Förutom att företagen betalar ungdomarna lön under utbildningstiden tar företagen även på sig ett större ansvar för själva undervisningen. Med tanke på industrins kompetenskrav, och att alla som går den betalda lärlingsutbildningen ska bli behöriga att läsa på högskolan, är det inget litet åtagande.

Kommunerna får aldrig se lärlingsutbildning som ett sätt att lägga över ansvar och kostnader för yrkesutbildning på företagen. Men vår förhoppning är att detta engagemang kommer att bli en positiv injektion för yrkesutbildningarna i allmänhet och för Teknikcollegesamverkan i synnerhet.

För att svensk industri ska klara kompetensutmaningen krävs nytänkande även när det gäller andra grupper än ungdomar. Här ser vi en jättepotential i de redan anställda. Många av dem är betydligt mer kvalificerade för sitt arbete än vad de själva och arbetsgivaren tror. Med kortare utbildningsinsatser skulle de kunna ta sig an nya, mer avancerade arbetsuppgifter.

Det här är viktigt. Och inte särskilt komplicerat. Ett system för kompetensutveckling som bygger vidare på branschens egna valideringssystem skulle inte bara underlätta för företagen att få tillgång till rätt kompetens – utan skulle även bidra till att öka individernas anställningstrygghet.

Den digitala industriella utvecklingen visar tydligt att verklig anställningstrygghet bygger på att individen har rätt kompetens för både nuvarande och framtida arbetsuppgifter. Oavsett hur länge man varit anställd på ett företag.

Ytterligare en grupp som kräver nytänkande är de människor som befinner sig utanför arbetsmarknaden. Det är en heterogen grupp med olika förutsättningar, men de flesta behöver utbildningsinsatser för att kunna möta arbetsgivarnas krav.

Här har IF Metall tagit initiativ till olika insatser där jobb och utbildningsinsatser kombineras. Ett lyckat exempel är projektet ”Ung Verkstad” som ger ungdomar möjlighet till skräddarsydda utbildningsinsatser i kombination med praktik. Vi diskuterar också olika lösningar för att underlätta nyanländas etablering, där arbete och utbildning kan kombineras på olika sätt.

Just nu är det högkonjunktur och den svenska industrin skriker efter arbetskraft. Men förr eller senare kommer vi att möta tuffare tider, det har IF Metalls medlemmar lärt sig av historien. De som då löper störst risk att bli av med jobbet är de som saknar den kompetens som krävs i framtidens industri.

För att klara de utmaningar industrin står inför behövs en ny politik som tar ett helhetsgrepp kring utbildningssystemet, arbetsmarknadspolitiken, validering, kompetensutveckling och omställning. Regeringen måste ta de här frågorna på allvar och börja diskutera med parterna om hur lösningarna kan se ut. Vi ser gärna att valet 2018 handlar om just detta – en ny arbetslivspolitik för framtidens arbetsmarknad.

Veli-Pekka Säikkälä,
avtalssekreterare IF Metall