Ungdomarna väljer bort gymnasiets praktiska program. Samtidigt skriker industrin efter kvalificerad arbetskraft. Vinnare är företagen och skolorna som arbetar tillsammans.

Under flera år har andelen ungdomar som söker till gymnasiets industritekniska program minskat.

– Vi har gått från att unga valde bort industrin till att de är helt ovetande om hur arbetsmarknaden ser ut, suckar Henrik Smedmark, utbildningsansvarig på Trä- och möbelföretagen, TMF.

I år bedömer TMF att branschen behöver anställa 2 000–3 000 personer, varav ungefär 1 000 kvalificerade yrkesarbetare. Det är inte lätt. Ungefär 100 läser träteknisk inriktning på gymnasiet, och även om man räknar med andra utbildningar fattas över 700 personer.

– Det hindrar företagens möjlighet att expandera.

Han ser flera orsaker: Unga inser inte hur mycket gymnasievalet påverkar yrkeslivet. Praon har minskat i grundskolan. Tiden för praktisk undervisning på gymnasiet har minskat, och Henrik Smedmark tycker att kraven för godkänt är för låga.

Därtill lever bilden kvar att praktiska program är för studietrötta.

– De träutbildningar som ställer högre krav har lättare att locka till sig elever.

Ofta är det skolor med nära kontakt med näringslivet som lyckas. Henrik Smedmark nämner Ållebergsgymnasiet i Falköping, som samarbetar med möbelföretaget Kinnarps.

Helene Stensson, processledare för Teknikcollege i Fyrbodal, en delregion i Västra Götaland, har lagt märke till samma sak. Där har ansökningarna till industritekniska programmet ökat med 50 procent de senaste åren och hon är övertygad om att företagskontakter är en del av förklaringen. Munkedals Processtekniska gymnasium är nära knutet till Arc­tic Paper, och Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan samarbetar med bland annat GKN Aerospace. Företagen visar att de vill anställa, ordnar studiebesök och är med och formar utbildningen.

– Det gäller inte bara att få bra kompetens, utan rätt kompetens, säger Helene Stensson.
Hon säger att många inte är medvetna om hur mycket industrin har förändrats, inte minst med digitaliseringen. Unga har inte någon bild alls, och deras föräldrars bild är ofta förlegad.

– Industrin måste visa sitt rätta jag.