Krönika Bensinupproret backas upp av många bortskämda som efter de tankat sin bil på macken köper till en halvlitersflaska med mineralvatten för dubbla bensinpriset. Hade man velat göra ett uppror för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice där man bor”, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Jag börjar med min slutsats: det så kallade bränsleupproret är förmodligen Sveriges första lyxuppror. Återkommer till bränsleupproret senare. Först lite om min barndom.

Jag är född på slutet av 70-talet och uppväxt i byn Vindel-Ånäset som ligger 20 km från lilla samhället Vindeln. En by med då dryga 100 invånare, ett bönhus som även fungerade som ungdomsgård och flera mindre jordbruk. Grundskolan låg i Vindeln, där den även ligger idag.

Livet i Vindel-Ånäset var ganska okomplicerat. Man lekte med jämnåriga kompisar, tog sig fram på cykel och hittade på en massa bus. Det fanns inte någon av vuxna organiserad verksamhet förutom träffen i bönhuset på torsdagar där man träffades, spelade brädspelet Drakborgen och lyssnade på hårdrock. Vi hade inte Spotify utan enbart två CD-skivor och den ena var med gruppen Guns ’n Roses och den var lika bra varje gång.

Det fanns ingen lokaltrafik och att få skjuts in till samhället för att till exempel delta i träning var i stort sett uteslutet. Att kosta på en enkom bilresa gjordes enbart om det var riktigt nödvändigt.

Det var dock inte klimatargumentet som vägde tyngst på den tiden. Klimatmedvetenheten var låg. Som exempel på det så hade byn en egen soptipp, där allt från cyklar till TV-apparater kastades och sedan brändes upp i tron att allt blev aska. För övrigt så var soptippen en av lekplatserna där man kunde göra riktiga fynd.

Argumentet för att inte åka in till samhället var i huvudsak ekonomiska. Det var en onödig kostnad, och skulle drömmen om att få ett Nintendo 8-bit TV-spel i julklapp gå i uppfyllelse, så insåg jag snabbt att fortsätta tjata inte var en bra idé.

En annan dröm jag hade var att få åka utomlands till värmen, en dröm som ofta dök upp när jag läste Kalle Anka. På baksidan av tidningen var det ofta reklam för chokladbiten Bounty, som marknadsfördes med en exotisk strand i bakgrunden. Den bilden orsakade en hel del drömmar. Men att få åka på en charterresa var en utopi. På skolan var det en handfull kompisar som hade föräldrar med den möjligheten. Jag fick i stället nöja mig med att åka Finlandsfärjan mellan Umeå och Vasa, och köpa tjärtabletter, salta pingviner och spela enarmad bandit.

I dag är det något helt annat.

Jag behöver inte anlita en professor i nationalekonomi för att bevisa att vi har det betydligt bättre ställt ekonomiskt i dag än när jag var barn. Jag säger inte att dagens barn har det bättre, men deras ekonomiska förutsättningar är helt outstanding jämfört med då.

Men är det ändå så illa ställt att vi behöver ett bränsleuppror?

I Facebook-gruppen ”Bränsleupproret 2.0” har det samlats nästan en halv miljon anhängare, och ett 10-tal av dessa är personer som jag känner, som är i min ålder och som har växt upp i liknande förhållanden.

Personer som i dag har en bil för 300 000 kronor som används för att åka till jobbet med och på fritiden skjutsa barnen till träning, som det i många fall är cykelavstånd till. De åker också varje sommar med hela familjen på charterresa – och inte nog med det, på påsken tar de bilen samt snöskotern för 100 000kr och åker till fjällen. Personer som lever ett gott liv helt enkelt – vilket jag är glad för.

Som jag uppfattat det startades upproret av att bensinpriset passerade nivån dryga 16 kronor/litern. Rent tekniskt var det kronan i förhållande till utländsk valuta som försvagades vilket bidrog till att priset steg. Upproret startades således av en normal valutafluktuation och inte av ett nytt beslut om höjd bränsleskatt som är mer brukligt. Slagdängan ”Nu är det nog” används i upproret och frågan jag ställer mig, vad är det som är nog? Valutafluktuationen?

Ifall man är en av dem som förnekar att bilkörning försämrar klimatet, så borde man åtminstone tänka till på hur man prioriterar sina kostnader innan man spyr galla på sociala medier.

Ärligt, upproret handlar inte om att stora delar av svenska befolkningen inte längre har råd att köra bil och framför allt, det handlar inte om utsatta landsbygdsbor, som ofta är ett av upprorets huvudargument.

Hade man velat göra ett uppror för till exempel landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice och att det ska finnas apotek, banker och barnomsorg i anslutning till där man bor.

För mig handlar upproret om ren och skär lyx.

Upproret backas upp av många bortskämda som efter de tankat sin bil på macken köper till en halvlitersflaska med mineralvatten för dubbla bensinpriset, och reflekterar inte ens över att man köpt jävligt dyrt vatten som lika gärna gått att tappa ur kranen.

När de sedan kommer hem, då går man in på Facebook, gillar inlägg mot höga bensinpriser och skriver spydiga kommentarer.

Vart tog reflektionen vägen över om vilket liv man lever och vad man lägger pengarna på? Jag har inte nämnt klimatförändringarna, som för mig är den enskilt viktigaste orsaken varför bensinpriset bör vara högt. Ifall man är en av dem som förnekar att bilkörning försämrar klimatet, så borde man åtminstone tänka till på hur man prioriterar sina kostnader innan man spyr galla på sociala medier.

Eftersom jag har ett försvarsmaktsförflutet tänker jag ofta på en bra ramsa som förkortades T-T-T, som används vid radiosignalering och innebär: Tänk, Tryck, Tala. Man ska alltså, innan man trycker på sändarknappen på radion, ha tänkt till vad man ska säga, för att inte i onödan störa radiotrafiken och för att få fram rätt budskap.

Snälla! Använd gärna ramsan T-T-T oftare så kanske vi både kan få ett bättre klimat när det gäller sociala medier och den värld vi lever i.

Läs också: ”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”