rymdkändisar Ensamarbetare finns det gott om. Men ingen har varit så ensam på jobbet som amerikanen Michael Collins. Någonsin.

Michael Collins har faktiskt vissa likheter med Major Tom – David Bowies hittepå-astronaut i låten Space Oddity. Ensamarbetare bägge två. I rymden. Därtill väldigt samtida.

Fast Collins var astronaut, på riktigt. Dessutom var han en i den där trion som fick
i uppdrag att genomföra den första bemannade månlandningen. Han, Neil Armstrong och Buzz Aldrin.

Och till månen kom de.

”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind” (Detta är ett litet steg för en människa, men ett jättekliv för mänskligheten), som Armstrong sa efter att han hade satt ner sin fot.

Jätteklivet ägde rum den 20 juli 1969, för nästan exakt 50 år sedan. Inför miljontals tv-tittare världen över. Men alltmedan Armstrong och Aldrin fick hoppa runt på månen och åtnjuta allas uppmärksamhet och beundran, fick Collins vackert sitta kvar i kommandomodulen.

Japp, i timmar satt han där, körandes runt månen i väntan på att jobbarkompisarna skulle bli klara. Varv efter varv åkte han, i tidvis komplett radioskugga. Nervös, svettig, helt själv.

Och förmodligen helt ovetandes om att BBC spelade upp en pinfärsk singel i samma stund som detta drama livesändes:

Planet Earth is blue, and there is nothing I can do …

Till skillnad från Major Tom lyckades Collins emellertid utföra sitt jobb som planerat och komma helskinnad ner till jorden igen.

Men lika känd som sina två kollegor blev han aldrig. Tids nog skulle han dock få en stjärna på Hollywood Walk of Fame samt en asteroid uppkallad efter sig.
I likhet med David Bowie.