Krönika En av de få saker vi vet säkert just nu är att arbetslösheten stiger, och väntas stiga ännu mer. Därför måste regeringen också ompröva kravet på ändringarna i anställningsskyddet.

Samtidigt som vi är mitt i den värsta krisen i modern tid arbetar den statliga utredningen om ett förändrat anställningsskydd på som om inget hänt.

Utredningen kom som en följd av januariöverenskommelsen och är präglad av den borgerliga felsynen att lagen om anställningsskydd är förlegad. Därför är utredningen tillsatt med direktiv att komma med förslag på hur arbetsrätten kan moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad.

Utredningen tillsattes förra året. Det som hänt efter detta med alla följdverkningar i coronans spår borde få regeringen och samarbetspartierna att fundera.

I början på maj hade Arbetsförmedlingen fått in 69 000 varsel om uppsägning. Vi vet också att antalet förlorade jobb är långt fler eftersom en stor del av anställningarna är tidsbegränsade och därför avslutas utan varsel, eller jobb som tar slut när inringning via telefonen upphör. Allt sammantaget räknar bedömare med att vi är på väg mot en arbetslöshet på över 10 procent. När det gäller jobbförlust är alltså covid-19 alla krisers okrönta mästare. Allt detta har dessutom skett på mindre än två månader.

Ingen levande människa, inte ens en så rutinerad jurist som las-utredaren Gudmund Toijer, vet vad det är för verklighet som en ny lagstiftning ska anpassas till.

Så tillbaka till utredningsdirektivet. Hur kan arbetsrätten moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad?

För det första, vilken typ av anpassning krävs av en lagstiftning som hanterar en fördubbling av arbetslösheten på några månader? Mer flexibilitet? Det givna svaret borde vara att dagens lagstiftning mycket väl klarar av att hantera en snabb efterfrågeförlust. Det är väl snarare så att krisen har uppenbarat det motsatta. Statens skyddsnät har varit för dåligt och måste uppgraderas, vilket regeringen också vidtagit (tillfälliga) åtgärder för.

För det andra: Är det någon som över huvud taget kan svara på hur dagens arbetsmarknad ser ut? Eller för den delen hur den kommer att se ut imorgon? Ingen levande människa, inte ens en så rutinerad jurist som las-utredaren Gudmund Toijer, vet vad det är för verklighet som en ny lagstiftning ska anpassas till.

Det här leder mig fram till slutsatsen att regeringen, för sin egen trovärdighets skull, behöver ompröva den här delen av januariöverenskommelsen.

• Låt arbetsmarknadens parter få fånga upp de förändringar och behov som flyter upp i spåren av coronakrisen.
• Låt oss få skönja och analysera hur arbetsmarknaden kan komma att se ut i framtiden.
• Låt oss få förhandla fram breda lösningar till gagn för både företag och löntagare.
• Låt oss göra det utan hot om en lag­stiftning som riskerar att svara på gårdagen­s frågor.