Ledare ”Alla är besvikna. Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad. Kanske finns det trots allt en vilja att fortsätta förhandla. Det borde i så fall politikerna stödja”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Alltmedan presidentkandidater i USA tar heder och ära av varandra i ovärdiga politiska debatter och kampanjer har parterna på svensk arbetsmarknad suttit i intensiva förhandlingar i viljan att komma överens. Kontrasten mellan polarisering och samförståndskultur kunde inte vara större.
Tyvärr kom parterna inte ända fram. Las-förhandlingarna kraschade i natt och något nytt historiskt ”Saltsjöbadsavtal” klarade parterna inte att få fram denna gång. Det är oerhört trist.
Men samtidigt har inte något ”blame game” brutit ut och att döma av kommentarerna från både Svenskt Näringsliv, PTK och LO så värnar man förhandlingskulturen och alla verkar i grunden tycka att man föll på målsnöret.
Alla är besvikna. Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad. Kanske finns det trots allt en vilja att fortsätta förhandla. Det borde i så fall politikerna stödja.
Vill de verkligen både riskera en regeringskris med nyval som följd och att för lång tid framöver förstöra den svenska modellen?
Frågan är vad som händer i regering och riksdag nu? Den utredning som har lagts fram har sönderkritiserats från hela fackföreningsrörelsen alltifrån tjänstemannafacken till LO. Både statsminister Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har tydligt sagt att utredningen inte håller sig till januariavtalets krav på att bevara maktbalansen mellan parterna. Centern och Liberalerna har visserligen kaxigt sagt att utredningens förslag ska bli lag om inte parterna kommer överens.
Men vill de verkligen både riskera en regeringskris med nyval som följd och att för lång tid framöver förstöra den svenska modellen som trots alla skapat en av världens mest fredliga arbetsmarknader – allt detta mitt i en pandemi som hör till de värsta i modern tid? Det vore verkligen att spela hasard med både människors hälsa och samhällsekonomin.
Om det nu stämmer att parterna trots allt kommit väldigt långt i sin förhandling verkar det mycket dumt att inte låta dem fortsätta. Att deadline sattes nu till natten mellan 30 september och 1 oktober har med att avtalsrörelsen sköts upp från vårens coronakris till nu i oktober. Samtidigt pågår ju pandemin för fullt så varför inte prolongera avtalsrörelsen ännu lite till och sätta sig igen vid förhandlingsbordet för att lösa arbetsrätten och omställningen? Eller varför inte nu deklarera att parterna gärna återupptar förhandlingarna efter avtalsrörelsen? Det vore djupt oansvarigt om Centern och Liberalerna inte skulle lyssna på det kravet.
