Arbetsrätt Inom IF Metall väcker las-uppgörelsen ilska – men också oro att ilskan går över styr.
”Svikare!” ”Lika bra att gå ur facket!” Att döma av kommentarsfälten på IF Metalls Facebooksida är många väldigt arga över att förbundet valt att göra upp med arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv om anställningsskyddet. Några försvarar beslutet.
Frågan om anställningsskyddet skär rakt genom fackföreningsrörelsen och riskerar att skapa långvarig konflikt inom LO. IF Metall och Kommunal valde en uppgörelse där man fick ökade möjligheter till fortbildning och tryggare villkor för visstidare mot att turordningsreglerna luckras upp och uppsägningar av personliga skäl blir lättare.
Kritiken har varit stark, inte minst från andra fackförbund. Inom IF Metall är reaktionerna mer blandade.
Det finns en del som har fått ta emot mycket påhopp, främst från andra förbunds medlemmar och företrädare. Det är inte ok. Man måste kunna resonera.
Carola Andersson.
Carola Andersson, ordförande för IF Metall Södra Västerbotten, hör till dem som tycker att avtalet är acceptabelt. Kompetensutvecklingen en fråga som hon såg som central för de egna medlemmarna. Begränsning av visstid och hyvling var också viktigt.
– De tre sakerna gör att jag tycker att uppgörelsen är bra.
Hon säger att för hennes egen del har det varit rätt lugnt efter att beskedet om uppgörelsen kom, men hon har hört från andra fackliga att endel blivit utsatta för mycket ilska, ibland rena personangrepp från människor som är besvikna.
– Det finns en del som har fått ta emot mycket påhopp, främst från andra förbunds medlemmar och företrädare. Det är inte ok. Man måste kunna resonera. Vi har olika infallsvinklar, olika krav, det måste man respektera.
Till vardags har hon sin anställning på Volvo lastvagnar i Umeå, samma klubb där några av de största kritikerna mot IF Metalls hållning finns. Klubbordförande är Jan-Olov Carlsson, som startat en facklig budkavle mot uppluckring av turordningsreglerna. Men även om man kan ha olika utgångspunkt inom klubben är diskussionerna inte infekterade.
– Vi har sån respekt och känsla för varann, det är inga problem.
En som har larmat om den hätska tonen som ibland kan finnas är Stefan Leiding, som jobbar på Scania i Södertälje och sitter i IF Metalls förbundsstyrelse. Att lokala företrädare får höra saker som att IF Metall och Kommunal borde uteslutas ur LO.
Han säger att det finns en intern diskussion i förbundet, men att de som kommer med de hårdaste påhoppen ofta är från andra förbund.
– Och mig är det ingen som kontaktar, de ger sig på lokala företrädare.
Vi byter till oss kompetensutveckling, som gör att vi konkurrerar med varandra, mot att vi ger upp vår kollektiva trygghet. Det tror jag är farligt.
Lars Henriksson.
Den mesta kritiken mot avtalen är förstås inte personangrepp, utan mer vanligt ifrågasättande.
Lars Henriksson, som jobbar på Volvo Cars i Göteborg, har länge varit kritisk mot att facket förhandlar om turordningsreglerna. Personpåhopp är alltid destruktivt, säger han, men i övrigt önskar han snarare att fler var upprörda över förändringarna.
– Jag tycker det är avsevärt värre med dem som är uppgivna. De som är arga, där finns det ju hopp.
Han försöker påverka sina jobbarkompisar, visa att det är de själva som måste kämpa för förbättringar. Han önskar att facket hade mer självförtroende.
– Varför kan arbetsgivarna göra det här? Jo, för att vi låter dem.
Lars Henriksson är väldigt oroad över förändringarna när det gäller saklig grund – som ju LO tidigare beslutat att inte röra – och att fackets position försvagas vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
– Vi byter till oss kompetensutveckling, som gör att vi konkurrerar med varandra, mot att vi ger upp vår kollektiva trygghet. Det tror jag är farligt.
Men, tyvärr, säger han, känner många han möter mest uppgivenhet.
– Det kanske är det som gör mig mest bekymrad. De hade inte högre förväntningar.
