De svenska poliser som åkte till Tallinn fick inte bedriva eget spaningsarbete. De fick inte heller tillgång till utredningens dokument, berättar mordutredaren Johnny Beverhjelm.

Fyra dagar efter mordet på Bertil Whinberg och Ove Fredriksson i januari 1991 åkte tre erfarna svenska mordutredare till Tallinn för att följa utredningen. Men insynen i utredningsarbetet var minimal.

Utredningen leddes av influgna polischefer från Moskva. Högsta chef var generallöjtnant Gennadi Aleksejev, en grånad smal man i strikt uniform täckt med utmärkelser för insatser under kriget i Afghanistan. Under sig i hierarkin hade han Juri Belov, chef för avdelningen för grova brott vid kriminalmilisen i Moskva. De var två av Sovjets mest ansedda poliser.

Jag tror faktiskt aldrig vi blev serverade den riktiga sanningen.

Johnny Beverhjelm, dåvarande kriminalkommissarie vid Riksmordskommissionen.

– Vi blev informerade av dem. På ett artigt och trevligt sätt, men det är ju inte riktigt så man bedriver en polisutredning i Sverige, säger Johnny Beverhjelm.

Han var då kriminalkommissarie vid Riksmordskommissionen och en av de svenska poliserna som åkte till Tallinn.

Han och hans kollegor fick berättat för sig vad utredarna kommit fram till. Men att hålla egna förhör, eller ens medverka vid förhör, var det inte tal om.

– Vi blev serverade de uppgifter de kom med, vi hade ingen möjlighet att kontrollera dem. Om det här var de verkliga gärningsmännen, det vet vi egentligen inte. Och motiv, motivet kan vi ju bara spekulera i. Varför ta livet av dem om det bara var ett vanligt rån, frågar sig Johnny Beverhjelm.

För Johnny Beverhjelm är den officiella utredningen full av frågetecken som aldrig besvarades. Ett av de största: Varför blev Bertil Whinberg och Ove Fredriksson brutalt misshandlade efter att de redan blivit drogade och rånade?

– Då har de gått till överdrift, det behövs ju inte. Jag tror faktiskt aldrig vi blev serverade den riktiga sanningen, säger han.

De svenska poliserna begärde att få se obduktionsprotokollen. Men de handlingarna fanns hos åklagaren och efter att ha vänt sig dit fick de nej på sin begäran. Både obduktionsprotokollen och förundersökningen skulle skickas till den svenska polisen sedan åtalet är väckt, blev de lovade. Men några sådana dokument kom aldrig.

Tommy Lindström, då rikspolischef, ledde den svenska utredningen av mordet.

– När vi hade jobb ute i andra länder, så var det ofta så att man öppnade ett ärende den diplomatiska vägen, och särskilt då när det gällde Sovjet.

I Sovjetunionen hade svensk polis inga befogenheter att själva genomföra några utredningsåtgärder. Även om man hade velat gräva vidare i fallet så var det tvärstopp.

– Du kan inte gå till UD och begära att de ska agera i Sovjet för att få hålla förhör. Det går alltså inte. Det är inte möjligt, säger Tommy Lindström.