Storvarsel på Strömsbruk: Simon, 33, orolig för framtiden – ”Särskilt eftersom jag snart ska bli pappa”

Operatören Simon Wigsten är en av många som är oroliga nu när Holmen Iggesund har varslat 60 anställda om uppsägning.

Varslet kom en torsdag i september och det var inte någon direkt överraskning. Tvärtom. Att kartongtillverkaren Holmen Iggesund – med två bruk i norra Hälsingland – är tvungen att spara pengar på grund av ökade kostnader och minskad efterfrågan, det har de anställda känt till ända sedan i våras.

Men nu har företaget alltså varslat om uppsägningar och det oroar bland många andra Simon Wigsten. Han är 33 år och har jobbat på Strömsbruk i sex år. Till en början som truckförare, under senare år som operatör och alltiallo. En som i likhet med många andra här vet hur brukets beläggnings- och lamineringsmaskiner fungerar.

– Klart man blir orolig för jobbet, säger han medan han sitter framför raden av datorskärmar inne i manöverrummet i det som är fabrikens hjärta, i det de kallar EBH, efterbehandlingen.

– Det är ju väldigt tråkigt både för oss som jobbar här och hela bygden. Speciellt nu med tanke på de höga räntorna, prishöjningar och allt annat som är.

I början på januari nästa år ska Simon bli far dessutom. Pappa för första gången. Till en pojke, avslöjar han. Till en Charlie, som det lutar åt att pojken kommer heta. Han ser både glad och bekymrad ut när framtiden kommer på tal.

– Mardrömsscenariot är ju om man blir tvungen att gå hem. Då måste man tänka om helt. Söka andra jobb, börja studera eller vad man nu ska göra. Det är tur att sambon har fast jobb, på ett företag som det dessutom går bra för.

– Men … ja, vi får väl se hur allting utvecklar sig. Förhoppningsvis blir man kvar. Fast det gäller nog att försöka lägga lite pengar på hög redan nu om man kan.

Simon Wigstens två år yngre arbetskamrat Mats Sundin är också bekymrad. Till skillnad från Simon har han visserligen vare sig huslån eller ett väntande barn att snart försörja. Därutöver har han jobbat på Holmen i dubbelt så många år som Simon, vilket gör att hans utsikter i de förhandlingar som nu stundar ser något ljusare ut.

– Jo, jag är ganska trygg i den meningen. Men ändå. Det här är ju jättetråkigt. Det drabbar ju alla på sätt och vis.

Varslen i Sverige har ökat rejält i år, det visar siffror från Arbetsförmedlingen. Fram till augusti hade drygt 47 000 personer blivit varslade, vilket kan jämföras med knappt 16 000 personer under samma period förra året.

Hur det ska sluta, det vet ingen.

Och hur det ska sluta för de anställda här på Strömsbruk, liksom på det närliggande och betydligt större systerbruket Iggesund, det vet ingen heller. Det enda man vet i nuläget är att 60 personer ska bort på ett eller annat sätt – 40 kollektivanställda och 20 tjänstemän.

Eller? Kanske inte ändå, om man tittar på vad som hände för fem år sedan. Då, 2018, varslades mer än dubbelt så många kollektivanställda om uppsägning, 105 personer.

– Men det löste sig på så sätt att ingen behövde gå hem i slutändan, utan då köpte Holmen i stället ut folk som närmade sig pensionsåldern, berättar Christer Johansson, ordförande för Pappers avdelning 15 i Iggesund.

– Det är det vi får sträva efter den här gången också. Exakt på vilket sätt vet jag inte, men att ingen ska behövas sägas upp.

Holmen Iggesunds paradprodukt går under namnet Invercote. Det är en typ av kartong som många utlandsresenärer ser och kommer i kontakt med när de besöker taxfree-butiker runt om i världen.

Exklusiva parfymförpackningar och liknande, ni vet. Kartongen tillverkas på Iggesund och efterbehandlas och förfinas sedan på Strömsbruk.

På senare tid har efterfrågan på sådan kartong dock dalat en hel del, vilket också är främsta orsaken till detta varsel, förklarar Christer Johansson.

Men snart kan efterfrågan lika gärna peka uppåt igen, fortsätter han. Han har sett det hända förr.

– Och svänger det så brukar det svänga väldigt fort. Nu pratar vi om neddragningar, men om två tre månader kanske vi undrar hur fan vi ska få hit folk som kan jobba igen.

Niklas Mattsson, ordförande för Pappers avdelning 14 i Strömsbruk, har i likhet med Christer Johansson varit med om flera varsel och organisationsförändringar genom åren. Som 2012 till exempel, när en tredjedel av alla kollektivanställda förlorade sina jobb.

Så illa är det inte den här gången. Men likväl måste företaget spara 100 miljoner kronor, det har varit känt sedan tidigare berättar Niklas Mattsson. Besparingar som innebär neddragning av personal.

– Oron bland medlemmarna är förstås mycket stor, säger han och berättar att han fått många bekymrade samtal från framför allt nyanställda och vikarier.

– Men samtidigt blir ju huvudena färre om vi kanske kan lyckas hitta andra lösningar på hur de där 100 miljonerna ska sparas. Vi får se. Vårt primära mål är i alla fall att ingen ska behöva gå hem på kollektivsidan.

För att spara pengar införde företaget redan i maj en tillfällig organisationsförändring, som bland annat innebar att Strömsbruk drog in sex vikarietjänster. Den besparingsåtgärden – plus det nylagda varslet – får operatören Emma Fernlund att sucka högt.

– Jag förstår att företaget måste spara, men det är synd att det alltid är personalen som drabbas. Ja, jag är både arg och ledsen. Frustrerad. Här har man redan gjort neddragningar, skickat hem vikarierna, och så kommer det här varslet!

Emma Fernlund är 32 år och har jobbat här i sex år, lika länge som Simon Wigsten. Själv har hon inte hunnit reflektera så mycket över framtiden för egen del, säger hon. Hon är mer fokuserad på nuet. På jobbet. Samtidigt som hon konstaterar att de har blivit betydligt mer sårbara sedan vikarierna försvann.

– Vi har helt enkelt inte folk så det räcker. Folk som kan köra maskinerna. Det räcker med att en av oss är sjuk, vabbar eller är borta av någon annan anledning, då faller hela planeringen. Vilket
i sin tur påverkar allt annat vi gör.

Hon ser sig omkring, tar ett par djupa andetag och fortsätter:

– Jag verkligen brinner för det här jobbet, för det här stället, och jag trivs med det jag gör och dem jag jobbar med. Men nu känns det inte alls roligt längre. I stället känns det som att vi har hamnat i en ond spiral där det är ett ständigt pusslande från dag till dag …

– Och så pratar man nu om att vi ska bli ännu färre personer!

På en stol intill sitter hennes arbetskamrat Magnus Lidström och nickar instämmande. Han är 42 år och har jobbat här sedan 2003.

– Jo, vi är så slimmade som vi kan bli, som sagt. Och varslet … Man har inte riktigt hunnit landa i det än.

Fotnot: Förhandlingar mellan fack och arbetsgivare pågår.

Pontus Ohlin

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.