Eva BurmanHur många liv kan vi offra för grön omställning?

ledare | arbetsmiljö

Eva Burman frågar sig hur många liv som ska offras för den gröna omställningen.

Publicerad:

Uppdaterad:

Eva Burman, chefredaktör och vd för DA.

När man läser om dödsfall på Northvolt eller att myndigheterna gett kinesiska Senior Material dispens att släppa ut 900 ton cancerframkallande gift i Eskilstuna så undrar man.

Hur många liv är den gröna omställningen värd?

Den är givetsvis nödvändig, för att vända klimatförändringarna. Men ändå kan man inte offra liv på vägen. Och det spelar ingen roll om det är 10 000 eller 50 000 nya jobb. Inte om du riskerar att dö för det där jobbet.

Svenska politiker och myndigheter har yrvaket insett att de bjudit upp till dans med djävulen själv. De har blint trott på fagra löften om att de stora utländska företagen som etablerar sig i Sverige, ska jobba enligt den svenska modellen. Med svenska arbetsmiljöregler, riskbedömningar och skyddsombud utsedda av facket.

Men av det blidde intet.

I stället är det mammon som styr.

Eva Burman, chefredaktör för Dagens Arbete.
Eva Burman, chefredaktör för Dagens Arbete.

För precis som byggnadsindustrin, så har den nya gröna industrin infekterats av utländska underleverantörer i jakt på vinster.

Det vet vi inte minst från Northvolt. Det är möjligt att kapa kostnader om du anställer indier och kineser för en bråkdel av lönen.

Inte heller behöver underleverantörer bekymra sig att maskinerna har ojordad el och personalen får elstötar. Ingen anmäler incidenterna, för företaget har sina egna arbetsmiljökonsulter som kastar anmälan i papperskorgen.

Läcker det in giftig gas där oskyddad personal vistas kan du alltid komma dragandes med att gränsvärdet är mycket högre i… säg Kina.

Det som sticker mest i ögonen är att det svenska systemet inte är riggat för företag av den här typen – de som kapar hörn. Och genar.

Det gör kinesiska Senior Material, som läst lagen som fan läser bibeln då de lyckats få Miljöprövningsdelegationen att köpa att de inte faller under EU:s industriutsläppsdirektiv och Voc-förordningen.

Senior menar de är en helt ny typ av industri. Trots att de använder ett organiskt lösningsmedel för att lösa upp paraffinolja från en plastfilm. Därför behöver de inte använda etablerade metoder för att minska utsläppen. De behöver inte heller hålla sig till etablerade gränsvärden. Länsstyrelsen i Sörmland försökte protestera. Utan framgång.

Vad spelar det för roll tänker du?

Det spelar all roll i världen. I alla fall för dem som ska arbeta i fabriken. Och för dem som bor runt om kring. Hade Länsstyrelsen fått rätt hade Senior aldrig fått släppa ut 900 ton metylenklorid rakt ut i luften. Och de hade tvingats välja en dyrare men säkrare metod för att ta bort metylenkloriden från produkten, med mindre utsläpp inne i fabriken, bland de anställda.

Man kan fråga sig hur grön den här omställningen är – om den lämnar ett blodigt spår efter sig?

Dagens Arbete | Industriarbetarnas tidning

Nyheter

Dödsolyckan på LKAB

Läs alla artiklar

Fråga om jobbet

Läs fler frågor här!

Eurenco

Läs alla artiklar

Sågverksdöden

Läs mer här

Sveriges längsta strejker

Pension

Läs mer här

Arbetskraftsutvisningarna

Läs alla artiklar

Missa inte:

Kär och galen i flipper

kultur & fritidIndustriarbetare – och flippernördar DA besöker Sveriges största flippersamling

Truckolyckor

Gravid på golvet

Teslastrejkens slut

Läs alla artiklar

Industrins lönegap

Uranbrytning i Sverige

Läs mer här

Granskning: Lurade i skogen