Skyddsombudet: ”De utsatte oss för livsfara”

Ett tiotal anställda utsattes för livsfara när ett ton krutmassa med högexplosiv nitroglycerin läckte ut på Eurenco i Karlskoga.

Företagets chefer gjorde flera misstag som de inte redovisat för myndigheterna.

– Jag var så jävla rädd. Jag hann tänka ”Kommer jag inte att komma hem till mitt barn?” säger skyddsombudet Christina Melker.

När Christina Melker gick på sitt kvällsskift på Eurenco i Karlskoga den 16 oktober förra året var det kaos. Från ett lagringskärl på övervåningen strömmade en kletig massa ut över golvet på hennes arbetsplats där man gör krutmassa.

– Det gick knappt att ta sig fram, så halt var det.

Christina Melker, som sedan fyra år tillbaka är skyddsombud på arbetsplatsen, gick till produktionsledaren för att ta reda på som hänt. Vad var det som flödade? Och varför kunde ingen få stopp på det? Av chefen fick hon veta att massan var ofarlig och att den bara innehöll någon procent nitroglycerin. Resten var vatten och DEP, lösningsmedel.

– Han sa att de måste tömma de där tankarna och att vi måste fortsätta jobba. ”Ni ska städa.” Det var ju helt orimligt, men vi gjorde som han sa.

”Med facit i hand så skulle vi ha stoppat arbetet”

Christina och hennes kollega fortsatte att städa under hela arbetspasset. Men oron lade sig inte. Materialet på golvet betedde sig inte som vatten och lösningsmedel brukar göra. Christina framförde samma frågor till produktionsledaren, gång på gång. Varför hade materialet en så fet yta? Tydde inte det på betydligt högre halter av nitroglycerin?

– Men han sa att det var DEP:en som gav en fet yta och beordrade oss att fortsätta. Vi blev väldigt överkörda kan jag säga. Med facit i hand så skulle vi ha stoppat arbetet. Punkt.

Dagen efter hade den läckta massan stelnat till något som Christina liknar vid lim eller kåda. Den var svår att få bort och under de följande veckorna fick de anställda bland annat använda spadar för att få loss materialet, något Dagens Arbete och Karlskoga Tidning Kuriren tidigare rapporterat om. Då hade de anställda samlat upp närmare ett ton av den kletiga massan.

Läs också

Chefer ignorerade skyddslarm och dolde uppgifter

✓Eurencos dokument visar ✓”Okontrollerat utsläpp” ✓Risk för detonation

Efter tre veckor, den femte november, kom ett provsvar som visade att Christina Melker och hennes arbetskamrat hade haft rätt om materialet. Massan som de hackat loss med spadar innehöll 84 procent nitroglycerin och var högexplosivt. Då reagerade företagets ledning direkt.

– Processingenjören kom inspringande och skrek att alla måste ut. Att det var livsfara och att fabriken skulle evakueras omedelbart. Då kände jag ju panik.

Medan resten av arbetsstyrkan lämnade lokalerna fick Christina och två av hennes kollegor stanna kvar. De behövdes för att avbryta den krutproduktion som pågick – ett arbete som tog 50 minuter.

– De minuterna, jag hade hjärtklappning. Det var ren och skär panik. För jag visste ju inte om någonting skulle smälla. Det var jätteotäckt. Jag hann tänka ”Kommer jag inte att komma hem till mitt barn?”

När de var klara och kom till den uppsamlingsplats som finns på området beklagade företaget att de anställda utsatts för fara.

Talade de om vilken omfattning en explosion skulle ha?

– Nej.

Fabriken hölls därefter stängd i två veckor innan delar av produktionen kunde börja på nytt.

Christina Melker har efter läckaget funderat mycket på det som hände. Hon tror att de stora mängder vatten de spolade på materialet räddade henne och de andra anställda från en större katastrof.

– Jag tänkte så här: ”Tänk, tänk, tänk om det är farligare än vad han säger. Ös vatten! Ös vatten! Det fanns bara i mitt undermedvetna.”

Hon har i efterhand konstaterat att faran aldrig borde ha uppstått. Hon har också, tio månader efter tillbudet, sett till att Arbetsmiljöverket informerats om läckan, något som företaget, enligt lag, borde ha gjort utan dröjsmål.

Läs också

Arbetsmiljöverket hävde skyddsstoppet: ”Fattar det inte”

✓”Vår bedömning är att de vet vad de gör”

”Det är något vi aldrig, aldrig får göra”

Christina Melker menar att företaget frångått flera av sina egna rutiner.

Bland annat när de tömde två lagringstankar med nitroglycerin efter varandra, något som enligt Christina Melker inte ska kunna ske.

– Man tömde direkt från de här två lagertankarna och det är något vi aldrig, aldrig får göra.

Kärlen med nitroglycerin ska enligt rutinerna tömmas i portioner med drivvatten emellan, eftersom det minskar risken för en detonation. Det är ett säkerhetssystem som normalt styrs via en dataterminal.

Men den här dagen har inte den funktionen använts, eftersom någon kopplat bort det.

– Jag vet inte vem som gjorde det eller vem som bestämde att det skulle göras, men det har ju skett. Och det är någon med access till systemet som har gjort det, säger hon.

Christina Melker berättar vidare att de två tankarna inte borde ha innehållit så mycket nitroglycerin. Det framkommer också i företaget interna dokument. Att de gjorde det berodde på att företaget inte följt en annan av sina rutiner. De två kärlen innehöll nitroglycerin från en större tank, som de anställda kallar ”Storfällan”.

– Den ska man tömma en gång per år och det brukar göras efter semestern innan produktionen drar i gång igen. Men det hade de inte gjort. Det har kommit fram efteråt.

Larm lämnades utan åtgärd: ”Kan ha pågått i månader”

Christina Melker berättar att det fanns ett larm kopplat till den stora tanken med nitroglycerin, som visar när nitroglycerinnivån blir för hög. Larmet som syns på en dataskärm, har lämnats utan åtgärd.

– Jag vet inte hur länge, men det kan ha pågått i månader. Men våra chefer sa att vi bara skulle klicka bort det.

I oktober togs till slut ett beslut om att tömma ”Storfällan”. Att halten nitroglycerin var så hög som 84 procent i tanken verkar ingen ha känt till. Trots att säkerhetssystemet larmat under lång tid.

Christina Melker upplever att hon inte tagits på allvar, trots att hon flera gånger larmat och ställt frågor om materialet.

– Ingen vågar ifrågasätta våra chefer. Och när jag har gjort det, då har jag blivit utfryst som skyddsombud och inte blivit kallad på vissa riskanalyser. De straffar mig för att jag ställer frågor som är relevanta.

Enligt Christina Melker har nitroglycerinet inte bara runnit ut på golvet inne i fabriken. Den kan även ha runnit ner i avloppet, något som Eurenco förnekar.

– Det har runnit ned där i flera, flera timmar. Vi tog upp stora klumpar med nitrocellulosa för att det satte igen avloppet.

Enligt Christina Melker kan det röra sig om ytterligare ett ton nitroglycerin som runnit ut i avloppet.

– De kärl som tömdes innehöll två ton. Vi fick ihop ett ton från golvet. Vad som hänt med resten verkar ingen ha koll på.

I avloppen på Eurenco i Karlskoga finns behållare som ska fånga upp sprängmedel från tillverkningen. Behållarna, de så kallade krutfällorna, brukar tömmas två eller tre gånger varje år. Det görs för att förhindra att krut och nitroglycerin rinner ut i industriområdets gemensamma avloppssystem.

Men Christina Melker misstänker att de inte tömts på ett år. Det eftersom företaget inte gjort någon riskanalys av tömningen, vilket är ett krav.

– Jag tror inte att de har vågat. Och tur är väl det. De kan ju inte ta dit en slamsugningsbil om det är 84-procentig nitroglycerin i rören. Då blir det ju en detonation. Alltså, bilen flyger ju i luften.

”Inom 180 meter så dör man”

Christina Melker oroar sig nu för vad som ska hända med den högexplosiva massan som hon och kollegorna samlat ihop. Det mesta ligger just nu i plastlådor med cirka 80 kilo i varje. Resten har lagts i fyra stålfat. Allt har fraktats till ett magasin, ungefär 500 meter bort.

– Där det står nu finns det inga skyddsvallar. Blir det en detonation där så går det ju 360 grader. Tryckvågen kommer att nå oss. Så det är det som är otäckt. Inom 180 meter så dör man.

Christina Melker har därför lagt ett så kallat skyddsstopp på magasinet. Hon tycker inte att företaget visat att de kan hantera riskerna på ett säkert sätt.

– Cheferna vill ju att vi ska gå dit. Innan semestern ville de att vi skulle hälla DEP (lösningsmedel reds anm) ovanpå men det vill vi inte. Det är ju flera kollegor som kommit till mig och sagt att de är rädda.

”Folk vågar ju inte gå dit”

Nitroglycerin är extremt instabilt och dessutom känsligt för temperaturskillnader. Risken för detonation ökar om det blir för kallt, eller för varmt. Därför ska personalen på Eurenco regelbundet gå in i magasinet och mäta temperaturen. I företagets interna anvisningar, som Dagens Arbete tagit del av, står det tydligt att det ska upprättas ett schema för rondering där klimatet i magasinet ska kontrolleras.

Men Christina Melker säger att mätningarna varit vare sig noggranna eller regelbundna. 

– Det fanns en lista där man skulle skriva upp mätresultaten. Men där såg man ju att det ibland gick flera veckor mellan mätningarna. Folk vågar ju inte gå dit. 

Eurenco: Inga risker för de anställda i nuläget

Eurenco har sagt till Karlskoga Tidning att förvaringen av massan inte innebär några risker för de anställda i nuläget.

Företaget hävdar i ett dokument som de skickat till Arbetsmiljöverket att materialet, ”är stabilt vid temperaturer under 50 grader” men bekräftar samtidigt att temperaturskillnaden i magasinet varit stor och att det innebär risker. Materialet har varit ”upp mot 35 grader” och det har funnits ”kallare perioder, då en ökad risk för friktion med kristaller ökar”.

I samma dokument bekräftar Eurenco att temperaturen inte mätts inuti lådorna, trots att det också ska göras. För att ”det skulle medföra hantering av materialet dagligen”. I stället mäts bara rumstemperaturen.

– Lagringen har ju misskötts, vilket har gjort att massan nu är ännu farligare, säger Christina Melker.

Läs också

Chefer ignorerade skyddslarm och dolde uppgifter

✓Eurencos dokument visar ✓”Okontrollerat utsläpp” ✓Risk för detonation

Geggan ska destrueras – flyttas till bunker

Ett ton nitroglycerin innebär en stor risk även när den står orörd. Det pågår kemiska processer som gör massan mer instabil över tid. Därför måste den destrueras. Det är alla som Dagens Arbete talat med överens om.

Men destruktion innebär, enligt Eurencos egna dokument, flera riskmoment. Först ska nitroglycerinet transporteras till en bunker med skyddsvallar ett tiotal meter bort. I en riskanalys framgår att företag i närheten ska in eller utrymmas när materialet flyttas. Bland dem finns Nammo, Chematur och Cambrex, företag med totalt flera hundra anställda.

Två 80-kiloslådor åt gången ska flyttas till bunkern. Där ska 15 kilo från det översta lagret skrapas bort för att sedan blandas med lösningsmedel och trämjöl och brännas upp. Själva skrapningen ska göras för hand, av Eurencos operatörer. Något som enligt Christina Melker är förenat med allvarliga risker.

– Om de träffar fel i massan eller om de tappar någonting så kan de ju utlösa en detonation. Det är ju en oerhörd risk.

Vad säger företaget om risken?

– Jag ställde frågan rakt av till cheferna. ”Vad är worst case scenario?”, sa jag. ”Två operatörer dör”, sa de utan att blinka. Och sedan sa de att de trodde att sannolikheten är låg.

Christina Melker säger att hon förstår att den högexplosiva massan måste destrueras, men vill att det ska ske säkert.

– Jag litar inte på Eurenco längre. De utsatte oss för livsfara. Det kunde ha lett till en katastrof. De visste inte vad massan innehöll, de har brutit mot sina egna rutiner och försökt att mörka hur farligt det egentligen var. Vad jag har krävt är att det ska komma in externa experter som kan se till att det blir rätt. Att magasinet töms så säkert som möjligt. Men det säger de nej till.

Arbetsmiljöverket har den 19 augusti hävt skyddsstoppet på det magasin där nitroglycerinet förvaras idag. Läs myndighetens motivering här.

Christina Melker har i en inlaga till Arbetsmiljöverket krävt ett stopp för repressalier och påtryckningar från arbetsgivaren. Eurenco har då kort svarat att det ”hanteras av HR”. Arbetsmiljöverket har, sedan de först krävt att företaget redovisar sina rutiner för kränkande särbehandling, avvisat hennes krav.

Dagens Arbete har vid flera tillfällen sökt Eurenco för en kommentar.

Andreas Rocksén