Den som har ett ordförandeuppdrag har en känsla av sammanhang och meningsfullhet, kristiderna till trots. Den slutsatsen dras i en högskoleuppsats om fackligt förtroendevalda inom Pappers.
Det är två studenter vid Högskolan i Gävle som har skrivit en uppsats om känslan av sammanhang och meningsfullhet i det fackliga uppdraget i ekonomiska kristider som dessa. Drygt 60 personer med ordförandeuppdrag inom Pappers har intervjuats.
Flera av de intervjuade vittnar om stress, press, många järn i elden och olika stolar att sitta på:
”I ordföranderollen ingår det att vara ledare, organisatör, analytiker, stödjande, visionär, empatisk och diplomat, rapportör, medlare, att ansvara för ett väl fungerande styrelsearbete, att ha mediakontakter, leda avdelningsmöten, vara tryggheten på avdelningen och att ha översikt. Ordföranden behöver ibland vara den som bestämmer och andra gånger vara en del av laget. I vissa situationer skall ordföranden vara chef och ska se till att uppgifter blir genomförda eller att beslut blir tagna. En ordförande som förhandlar med företaget kan hamna i situationer där avdelningens medlemmar blir besvikna på förhandlingsresultatet och lägger skulden på ordföranden. Ordföranden kan även bli hårt pressad mellan företagets krav på lönsamhet och medlemmarnas behov när företaget beslutar sig för att dra ner på personal.”
Mer än hälften av de intervjuade uppger att de har känt sig kränkta eller hotade och mer än elva procent har blivit det minst fem gånger de senaste tolv månaderna.
Flera tvingas sköta sina fackliga uppdrag på fritiden för att hinna med och en del mår fysiskt dåligt av det. En person säger att han efter några falska hjärtinfarkter med tryck över bröstet och domningar lärt sig se varför symptomen uppkommer och vet hur han ska hantera det. En annan tar huvudvärkstabletter för att klara av extra jobbiga förhandlingsdagar.
”Så ibland funderar man va fan ska jag hålla på med det här, är det här värt det här egentligen, eller ska jag kliva av och gå och ställa mig vid maskinen där jag kommer ifrån”, säger han.
”Men samtidigt så tycker jag det är roligt också, att man gör nytta i alla fall, och så länge man tycker man gör nytta så håller jag väl på, såvida inte medlemmarna tycker något annat och väljer en ny.”
Uppsatsförfattarna är oroliga över att det finns de som botar huvudvärk och värk i bröstet med tabletter i stället för att lösa de bakomliggande orsakerna. Likaså konstaterar de att det är vanligt att de fackligt förtroendevalda oroar sig mer för sina ordförandekolleger i stället för sin egen hälsa. ”Vi skulle önska att flera såg sin egen hälsa som en resurs och prioriterade den”, skriver de.
Samtidigt kan författarna konstatera att de intervjuade kunnat behålla en känsla av sammanhang och meningsfullhet i sina uppdrag, neddragningstider, stress, press och hot till trots. Bidragande orsaker till det är enligt författarna bland annat det faktum att det handlar just om förtroendeuppdrag: de har medlemmarnas förtroende för det de gör och har därmed ett stort socialt stöd. De har också stor frihet att själva disponera över sin tid, något som ger uppdraget stora likheter med egenföretagares arbetssituation.
Några skillnader förkommer dock mellan olika arbetsplatser:
* Fackliga ordföranden i norr tycks må bättre och finna större sammanhang i sina uppdrag än kollegerna i söder. När ett bruk till exempel lagts ner i norr har det varit naturligt för ett annat bruk att ta över de varslade. I söder har sådana förslag mötts med mer motvilja.
* Förtroendevalda i större avdelningar mår bättre än kollegerna i mindre avdelningar. Författarna påpekar att en förklaring kan vara att när det finns fler personer att välja bland så ökar också möjligheten att hitta frivilliga som tackar ja till uppdrag för att de vill och inte för att det inte finns någon annan.
Vidare är det sociala klimatet mellan arbetsgivare och fack viktigt för välmåendet. ”När företag och fack har bra relationer där fötroende och tillit finns ger förhandlingarna större fördelar för båda parter. Både fack och företag vill att företaget ska gå bra och har gemensamma mål.”
Fotnot: Uppsatsen ”En ordförandegrupps känsla av sammanhang” är en C-uppsats och skrevs i januari 2009 vid institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi på Högskolan i Gävle.






















































































































