En ny rapport från GS visar hur samspelet mellan skogsbolag, skogsvårdare och underentreprenörer förvandlat skogsvården till ett Vilda västern. De hårdast drabbade är utländsk arbetskraft.

Den bild av Sverige som tecknas i rapporten ”Det gröna guldet – om vilda
västern i den svenska skogen” ger en kraftig törn åt begreppet
”Välfärdslandet Sverige”.

Skogsvårdsarbetare arbetar långa dagar till svältlöner, betalar dyrt för
boende och resor och återvänder till sina hemländer fattigare än när de
kom.

– Sverige har ett gott rykte utomlands, men i skogen möter vi så många som
blivit besvikna, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

– Man skäms.

Rapporten gör inte anspråk på att vara vetenskaplig, men många aktörer som granskats får komma till tals. Möjligen saknas direktkommentarer från
skogsbolagens ansvariga.

Skogs- och Lantarbetsgivarna, som ger legitimitet åt entreprenörerna genom
att ge dem medlemskap i SLA, slipper också granskning.

Genom medlemskap i SLA får även tvivelaktiga skogsentreprenörer
kollektivavtal och ett rumsrent yttre.

Det finns gott om ärliga och schysta skogsvårdsbolag, poängterar Per-Olof
Sjöö, men de har svårt att hävda sig mot de lönedumpande bemanningsbolag
som förser skogsbolagen med billig arbetskraft.

Han påpekar också att hans fackförbund, GS, inte har några problem med att
skogsvårdsarbetarna är utlänningar, men de ska ha samma villkor som svenska arbetare, poängterar han.

– Annars finns det ju ingen konkurrensneutralitet, säger Sjöö.

Problemet är inte olösligt. Tvärtom, anser, GS.

– Skogsbolagen skulle lätt kunna lösa det genom att direktanställa dem som
arbetar i skogsvården.

Någon lagstiftning på området vill GS ordförande Per-Olof Sjöö inte se. Som
fackförbundsordförande är han van vid att lösa konflikter genom avtal och
diskussion.

– Men, säger han, det kräver att skogsbolagen tar sitt fulla ansvar.