Mellan åren 2005 och 2008 la Scania ner verksamheten vid fabrikerna i Falun och Sibbhult. I stället för snabb nedläggning valde Scania en långsam industriomställning. För 83 procent av de 1 250 anställda gick det att hitta personliga lösningar.
– För alla parter är Scania-modellen att föredra, säger Rune Wigblad, docent och universitetslektor vid Högskolan Dalarna, Falun.
I en forskningsrapport redogör han och Jonas Östberg för Scanias avveckling åren 2005 och 2008 av produktionen i vid Scanias fabriker i skånska Sibbhult och i Falun, Dalarna.
Rapporten slår fast att det går att förena socialt ansvar med smidig omställning sett ur såväl företagets som samhällets perspektiv. Och det kan ske under vissa givna förutsättningar.
Viktigt är att en strategisk omstrukturering genomförs under lång tid. I det här fallet är tidsrymden tre år. Det handlar inte om en nedläggning utan om en omstrukturering, en process.
När Scania bestämde att delar av produktionen skulle ligga utanför Scaniakoncernen signalerade man samtidigt att intresserade kunde höra av sig. Det ledde småningom till en avknoppning i både Falun och Sibbhult.
På så vis kunde 55 procent av den gamla sysselsättningen räddas kvar i ny organiserad form.
Trots inledande dipp i tillverkningen – när beslutet om omstrukturering meddelades – kunde produktionen snart nå normala volymer. Och ökade dessutom. Något som inte är ovanligt vid nedläggningar, säger Rune Wigblad.
Forskningsrapporten slår fast att processen behöver lång tid och att utökat antal tillfälligt anställda är ett måste. Likaså bör man pricka in en högkonjunktur. Det underlättar omställningsprocessen.
– Scaniamodellen beslutades när företaget trodde att konjunkturen var på väg att stabilisera sig, inte efterfrågan gick in i en lugnare fas, berättar Anders Williamsson, dåvarande platschef vid Scania i Falun.
– Istället gick vi mot all time high och fick investera i de fabriker vi skulle fasa ut. Vilket nog var tur eftersom det fungerade så pass bra.
– Men hade vi förstått vad som vi gett oss in på hade vi knappast tordats gå vidare.
En förutsättning för att klara en omställning modell Scania är att koncernledningen känner socialt ansvar. Och att det finns tillit mellan facket och företagsledningen. De ska kunna lita på varandra, också att de klarar trycket från sina respektive uppdragsgivare.
När rapporten presenterades under onsdagen fanns även Morgan Nilsson närvarande. Han var klubbordförande för IF Metallfacket vid Scania i Sibbhult och var med och drog det tunga lasset de här åren.
Morgan Nilsson har inget emot forskningsrapporten. Den är nog riktig på sitt vis. Men, säger han:
– Jag tror inte på lyckliga skilsmässor. Det finns dom där hemma som slutat hälsa. När jag som andra tänkte söka mig bort vädjade ledningen om att jag skulle vara kvar och fortsätta att företräda medlemmarna.
– Nu går jag utan jobb.
(Texten korrigerad 27 november)
