Träindustrikoncernen Rörvik kämpar för livet. Sågar och husfabriker har lagts ned.
Men för Älvsbyhus har 2009 varit bästa året på länge. Det finns ljus i mörkret, tycker branschen.
– Osannolikt bra, säger marknadsdirektör Kent Johannsson, Älvsbyhus, dagen innan han ska redogöra inför försäljningsansvariga om koncernens orderläge och prognoser.
Älvsbyhus kommer i år att sälja över 800 hus i Sverige. Det ska ses mot bakgrund av att byggandet är lågt i landet med bara 7 000 småhus i år mot 6 000 förra året. Visserligen en hygglig uppgång men det motsvarar 2001 eller 2002 års nivåer.
Trähuskoncernen Älvsbyhus har varit marknadsledande under hela 2000-talet med en andel på 8-10 procent. Efter elva månader i år är andelen 13,9 procent.
Älvsbyhus kunde vänta ända till i juni i år med att varsla. Då hade verkligheten kommit ikapp orderböckerna. Kapaciteten låg på 40 hus i veckan men nybeställningarna sinade. Då varslade ledningen 55 av de då 400 anställda.
Idag är produktionen 31 hus i veckan. Men det finns inga planer på att ta in mer folk. Det behövs en större orderstock bakom ryggen för att ta sådana mått och steg.
Älvsbyhus tänker vänta ett antal månader in på nya året för att bedöma om mer personal behövs.
I Sverige är det de låga räntorna som driver efterfrågan. Trähustillverkarna ser en tydlig uppgång men från låga nivåer.
I sågverksbranschen har några anläggningar fått stryka på foten men generellt har sågverken kommit undan med blotta förskräckelsen. Delvis statliga Setra-koncernen gör till och med återstart i sin tidigare stoppade såg i Färila.
Finanskrisen la ett vått täcke över byggandet här. När byggandet närapå upphörde i USA halverades efterfrågan på trä från USA. I andra viktiga exportländer som Spanien och England minskade marknaden med 25-30 procent.
Det har gått ut över finska, baltiska och tyska sågverk medan den svaga svenska kronan räddat både företag och jobb här. Åtskilliga anläggningar tvingades gå över från skift till dagtid. En anpassning till lägre efterfrågan som kostat många jobb.
Som mest, innan finanskris och lågkonjunktur slog till, producerade Sverige 18,5 miljoner kubikmeter sågad vara. Idag ligger produktionsnivån under 16 miljoner kubikmeter.
Huvuddelen av svensk träproduktion exporteras. Sett i det perspektivet har sågarna klarat sig hyggligt. Situationen kan nu dessutom beskrivas som ganska stabil.
Fura och norrländsk gran går bra till limträ och insatsvaror (fönster, snickerier, möbler). Gran har haft det besvärligare till följd av lågt byggande.
I den globala lågkonjunkturen har Nordafrika blivit ett glädjeämne. Där har svensk träexport förstärkt sin andel och närvaro.
Den allmänna bilden är att marknaden kom igång i våras. Till det fick bygghandeln en fin sommar.
Rotavdraget har stimulerat renoveringar, med sinande lager och ökade efterfrågan som följd. Branschen har till en del kunnat höja priserna.
I stället är råvarutillgången ett ökande bekymmer, liksom stigande råvarupriser. Exempelvis Hebysågen bestämde sig för att stänga en tid istället för att såga. Det var för dyrt att köpa timmer.
Under krisen har antalet sågverksarbetare minskat med 1 000 personer. Bara en del tappade jobb har kommit tillbaka.
Rörvik, en av landets största trävarukoncerner, kämpar för sin överlevnad. Delar av verksamheten har sålts till Södra som har inviterats att gå in som delägare i koncernen.
En kris är alltid läge för omstruktureringar. Holmens jättesågverk, som nu byggs i Braviken, kan vara en katalysator i en sådan process. Virket kan inte räcka till allt och alla.
För några år sedan var det klang och jubel i sågverksindustrin med all time high. 2009 är inte ett sådant år.
Sågverken överlever men tjänar i dag inga pengar.
Även den träbearbetande industrin – exempelvis snickerier, möbelfabriker och liknande – befinner sig i en stilla uppgång.
När trähustillverkning och annan husproduktion tvärstoppade förra hösten – de fortsatte förstås tillverka men det kom få nya order- drabbades självklart också deras underleverantörer.
Fönsterfabrikerna drog i nödbromsen. De som tillverkar dörrar och golv fick allt mindre att göra. Även möbelfabrikerna minskade tillverkningen men mer marginellt.
Även för köksindustrin har Rot-avdragen hyggligt kompenserat bortfallet under krisen. Första halvåret i år var nedgången 5-10 procent.
Renoveringarna har betytt mer för tillverkarna av köksinredningar än för fönsterindustrin som till en början tappade en fjärdedel av sin produktion. Nu ligger fönstertillverkarna 10-15 procent under det man förmådde innan krisen slog till.
Däremot har producenterna av kontorsmöbler fått det kärvt. Här bedömer branschen att nedgången är bortåt 20 procent.
Företagen skiljer sig åt, förstås. Träbranschen ökar nu generellt, men från ”förfärligt låga nivåer”, som branschfolk själva uttrycker det.
Träbearbetande företag hoppas kunna börja tjäna pengar. Framför allt behöver de nytt blod. Unga välutbildade som kan köra datastyrda processmaskiner är en våt dröm.
Det gäller att kunna locka ungdomarna för att möta kommande tillväxt och ersätta fyrtiotalisterna som är på väg ut. De närmaste fem åren behöver träindustrin 9 000 personer att nyanställa.
När branschfolk är ute i gymnasieskolor och pratar trä och jobb är gensvaret bra, tycker de. Trä som material ger goda vibbar.
Under krisen varslades mellan 15 och 20 procent av de anställda. GS-facket bedömer att 90 procent av varslen blev verklighet. Arbetsgivarsidans branschorganisation tror istället att 15-20 procent av dem har återanställts.
Fack och arbetsgivare är osäkra på hur många jobb krisen kostat. Men ett är säkert. Det finns optimism där ute i mörkret.
