Att kritisera arbetsmiljön på Samhall kan vara farligt. Anställda vittnar om hot och munkavle.
Krister Olofsson protesterade mot att gamla dieseltruckar spydde ut avgaser på personalen. Han fick sparken.
Statsägda Samhall är ett av Sveriges största företag, med drygt 21 000 medarbetare på 250 orter. I dag sysslar företaget nästan uteslutande med bemanning. På hemsidan skryter Samhall om sin ”unika förmåga att matcha rätt personer med rätt arbetsuppgifter”. Och: ”Det är en dröm för medarbetarna att få ett jobb.” Verkligheten ser annorlunda ut.
– Personalen blir överkörda gång på gång och har inte mycket till talan. En del blir rätt illa hanterade av sina chefer. Jag har jobbat i socialsvängen sedan 1972. Hela tanken med Samhall är försvunnen. Det är inte längre ett ställe där man får jobba på sina egna villkor och utifrån egna förutsättningar. Det är tuffare än på många andra arbetsplatser, säger kurator Birgitta Löfqvist.
Hon träffade Krister Olofsson då han jobbade som inhyrd på bildelstillverkaren i Ystad. Han berättade om hot och trakasserier från Samhalls personalledare.
– De hackade på mig, sa att jag inte var som jag skulle, att jag var dum i huvudet och skulle hålla klaffen.
Birgitta Löqvist besökte arbetsplatsen vid flera tillfällen, och konstaterar:
– Folk for illa, och var rädda. Man är väl medveten om att har man hamnat på Samhall så är det svårt att få ett annat jobb. Det använder företaget. Vissa personalledare var direkt olämpliga. De kunde inte hantera människor.
Samhall har gått från egna verksamheter till att fungera som ett bemanningsföretag, vilket som helst. Detta för att få fler övergångar till den ”vanliga” arbetsmarknaden.
Problemet är att det inte är vilka som helst om jobbar på Samhall. Birgitta Löqvist understryker att det är en svag grupp.
– De är ovana vid att ställa några krav överhuvudtaget. De är rädda för att åka helt utanför systemet och bli lämnade i pension eller någon annanstans i ensamhet.
