Helgens uppgifter om den nye Electrolux-vd:ns höga ersättning har fått många anställda att surna till på Mariestadsfabriken. Inte minst för att de gick med på att anpassa sina arbetstider efter företaget i höstas – för att rädda fabriken.
– Vi ska ha klubbmöte i morgon tisdag och jag vet att avtalet kommer att tas upp, säger IF Metalls klubbordförande Ola Bertilsson.
Avtalet föregicks av en omröstning bland medlemmarna där resultatet blev 70 procent för, 30 mot. Innebörden är att företaget kan skicka hem anställda upp till 80 timmar med bibehållen lön och sedan kräva att tiden arbetas igen när produktionen behöver det.
– Det är klart att vd-lönen sticker i ögonen på folk, säger Ola Bertilsson. Metallarna fick 200 spänn i löneökning i år, inte ett öre mer än riksavtalet. Det finns inte ett rävöre extra när det gäller metallarna och tjänstemän.
Bertilsson tycker att det är de anställda som gör uppoffringarna, men någon ersättning får de inte.
– Vi har inte en chans att ta del av företagets framgångar, medan vd:n har en bonus ovanpå grundlönen på 10,2 miljoner. Hur bra det än går får vi ingenting här i Mariestadsfabriken.
Men är det inte viktigt för företaget att ha en bra chef?
– Ja, så är det. En dålig chef kan ödelägga hela företaget. Det är otroligt viktigt att det är någon som kan utveckla företaget.
– Men skillnaderna är lite väl stora. Och var vi absolut tvungna att ha en amerikansk chef? Jag vet inte.
Ola Bertilsson säger samtidigt att den nye vd:n Keith Mc Loughlin verkar bra. Om flexavtalet säger han att det inte bara handlade om att spara pengar för företaget. Det var också ett någorlunda rimligt alternativ för facket. Hade de inte skrivit på avtalet hade företaget sagt upp ytterligare 52 fast anställda och förmodligen krävt ett antal undantag från turordningen.
– Det är fruktansvärt att förhandla om undantag. Vi slapp det som sliter sönder människor.
Fabriken i Mariestad har 450 anställda arbetare och runt 50 tjänstemän. De tillverkar kyl- och frysskåp. En ny produkt är kylskåp för batterier som används som reservkraft i mobilstationer.
