Krönika november 2010
Under valrörelsen 2002 lanserade SSU en figur med namnet Egon. Egon var en osympatisk och egoistisk typ som inte hade mycket till övers för att dela med sig. Varför ska jag vara med och betala för sjukvården när jag inte är sjuk? Det är för mycket daltande i skolan, alla är inte lika smarta. Det är bara att acceptera. Varför ska jag betala utbildning för en massa dumskallar? Om man inte gillade Egon skulle man rösta på Socialdemokraterna.
Jag avser inte att göra liknelser mellan SSU:s Egonfigur och någon ur regeringen, det överlåter jag till er läsare att göra. Min frågeställning är istället om Sverige förändrats av fyra år med Alliansen och om samhället blivit mer egoistiskt? Eller vad hände när Egon släpptes ut?
• Regeringen har sänkt skatterna, de rikaste fick mest och de fattigaste minst. Utrymmet har skapats genom försämringar för sjuka och arbetslösa.
• Arbetslöshetsförsäkringen för-ändrades så att de som löper den högsta risken att bli arbetslösa får betala mest. En medlem i GS A-kassa betalar nu 420 kronor medan en lärare eller läkare betalar 90 kronor.
• Regeringen har skapat en sorteringsskola, där avgörande val skjuts allt längre ner i åldrarna och där föräldrarnas utbildningsbakgrund avgör barnens framtid
• U-landsbiståndet ska även täcka kostnader för konsulat, klimatarbete och fredsbevarande insatser vilket betyder mindre insatser till de allra fattigaste.
• Inkomstskillnaderna har ökat.
När jag skriver det här har regeringen lagt sitt förslag till budget. Budgeten visar att det går bra för Sverige men alla får inte ta del av det ökade reformutrymmet. Politiken förs på temat ”åt den som har ska varda givet”.
Jag hade gärna sett att regeringen istället gjort en rejäl satsning på arbetsmarknadsutbildning. De som förlorade jobben under den ekonomiska krisen hade kunnat erbjudas studier som ligger nära arbetsmarknadens efterfrågan på yrken och de skulle kunna göra detta under en begränsad tid med ersättning på a-kassenivå. Det skulle gynna såväl företag som anställda och arbetslösa.
Jag saknade också ett breddat ROT-avdrag till gagn för upprustning av miljonprogramsområdena och eftersatta skolbyggnader. Detta hade kunnat skapa fler jobb, bättre och fler bostäder samt bidragit till minskad energiförbrukning.
Regeringens politik har inneburit ökade klyftor mellan olika grupper i samhället. Kanhända har den förda osolidariska politiken som ställt grupp mot grupp också bidragit till Sverigedemokraternas framgångar.
Betyder då det senaste valresultatet att svenska folket faktiskt tycker att det är okej med ökade orättvisor? Det tror jag knappast. Möjligen har de borgerliga partiernas omvända retorik lurat några. Reinfeldts regering fick ingen egen majoritet utan är nu beroende av stöd från Sverigedemokraterna eller något annat parti.
Valresultatet innebär självfallet att vi måste följa de lagar och regler som riksdagen beslutar om. Det betyder inte att vi måste samtycka, hålla käften och se på.
Vi ska protestera livligt och fortsätta vårt arbete för att motverka orättvisor. Samtidigt är det vårt uppdrag att ge ett bättre alternativ till den politik som förs. Där spelar facket en nyckelroll.
