Krönika februari 2011
Förra årets förhandlingar slutade med olika löptider för tjänstemännens och våra avtal. I snart ett års tid har vi diskuterat detta och har nu tillsammans, även med våra respektive arbetsgivarmotparter, kommit fram till en lösning som gör att vi kan koordinera förhandlingarna även under kommande avtalsförhandlingar. Det är ett styrkebesked från industrins parter som gör det möjligt att industrin även i denna avtalsrörelse sätter normen för löneökningarna.
Den 30 september ska vi överlämna våra krav till arbetsgivarna. Ambitionen är sedan att nya avtal, både för arbetare och tjänstemän, ska vara klara den 30 november. Det är därför redan nu dags att börja fundera över avtalskraven. Vad är viktigast? Detta ska vi diskutera på arbetsplatserna, på våra klubb- och avdelningsmöten, i avtalsrådet, i förhandlingsdelegationer, i förbundsstyrelsen och inte minst på de cirka 300 medlemsträffar vi kommer att genomföra under våren. Jag hoppas på en livlig debatt.
Från arbetsgivarhåll kommer kraven säkert att hålla sig så nära noll som möjligt. Men vårt budskap är tydligt: IF Metalls medlemmar tog ett mycket stort ansvar under krisen, exempelvis genom det så kallade krisavtalet, och våra avtal våren 2010 slöts med omsorg om både medlemmarnas långsiktiga reallöneutveckling och företagens behov av återhämtning från krisen. Företagens situation är de facto betydligt bättre nu än den var vintern 2009–2010 då industrikrisens effekter fortfarande var tydligt kännbara. Det är därför dags att vi får vara med och dela på det värde som vårt arbete har skapat.
Via medier får vi veta att många bolagsstyrelser tar sig råd med generösa bonusar och allehanda ekonomiska program för företagsledningarna. Samma människor som beslutar om detta kommer naturligtvis att säga till oss att det inte finns något utrymme för löneökningar. Jag är hjärtligt trött på denna dubbelmoral.
Jag förutsätter ändå att arbetsgivarna respekterar oss och visar att den tacksamhet de säger sig ha över att vi tog vårt ansvar under krisen inte bara är fromma ord – utan att det vi har gjort också har ett rejält värde.
Vi kommer mycket noga att följa både bonusar och annan godisutdelning till företagsledningarna. Var så säkra: kraven ute på arbetsplatserna höjs i samma takt som godisregnet över företagsledningar och aktieägare ökar. Vi kommer att kräva så bra avtalsinnehåll och löneökningar som det någonsin går utan att äventyra företagens konkurrenskraft och därmed våra jobb.
Det finns en bra strategi för svensk industri: avtalade löneökningar som gäller alla på företagen, ökade investeringar för fler jobb i industrin, ökade satsningar på arbetsmiljö och kompetensutveckling för personalen. Då är det också okej med måttliga aktieutdelningar.
