Krönika februari 2011
Vakuum är enligt Nationalencyklopedin ”ett lufttomt rum eller en del av rymden utan närvaro av materia”. Parallellerna till Socialdemokraterna är på flera sätt slående. Efter det att Mona Sahlin gav beskedet att hon ska avgå vid den extra partikongressen i mars har det uppstått ett vakuum i politiken, ett tomrum utan närvaro av en politik med substans.
Debatten om vem och vad som ska fylla detta tomrum förs i medierna samtidigt som Socialdemokraternas kriskommission arbetar internt för att omvärdera och utvärdera den förda politiken.
För alla som inte deltar i partiets inre arbete bekräftas bilden av ett parti utan politik och ledning. Detta har lett till att Moderaterna framstår som det enda alternativet i svensk politik, vilket också avspeglar sig i opinionsundersökningarna.
Jag tror det kan finnas anledning att se över den förda politiken men i huvudsak handlar det om att vara tydlig och ge vår syn på det samhälle som nu växer fram under borgerligt styre och berätta att vi har ett alternativ. Ett bättre alternativ!
Socialdemokraterna måste åter bli ett parti som står upp för de utsatta i samhället samt vara tydliga med att vi aldrig accepterar att någon lämnas utanför. Vi kan inte enbart bedöma samhällets utveckling utifrån BNP-tillväxt, budgetunderskott och köpkraft. Minst lika viktigt är hur vi tar hand om de mest utsatta i samhället, jämställdhet, integration och alla människors möjlighet att skapa sig ett bättre liv.
Socialdemokraterna måste också visa att vi har idéerna för hur vi skapar detta samhälle. Vi måste därför vara tydliga om vilka de grundläggande behoven är och hur de ska tillfredsställas.
Vi kan inte prata om den svenska välfärdsstaten utan att vara tydliga med vilka lösningar vi förespråkar, hur vi vill välfärdsstaten ska utformas. Socialdemokraterna måste till exempel vara tydliga med ifall vi är för eller emot privata företag i vård, skola och omsorg. Oavsett vilket så kan det inte vara rimligt att vi slumpar ut gemensam egendom till privata företag.
Reinfeldts bild av den svenska välfärdsstaten är väsenskild från vår. När Reinfeldt under sina nedslag i verkligheten blir upplyst om alla de problem som finns i samhället, allt från ungdomsarbetslöshet, diskriminering och dödsfall i arbetet till skyhöga elräkningar och kollektivtrafik som står stilla, då tänker han till och föreslår … ett femte jobbskatteavdrag! Dagens Moderaterna är samma gamla skattesänkarparti som de alltid har varit, även om retoriken är annorlunda. Rutten fisk är alltid rutten fisk!
Regeringens politik leder till ökade klyftor, ökat utanförskap och ett samhälle med ett individualistiskt synsätt, oavsett om Reinfeldt och hans reklammakare försöker att måla upp en annan bild.
Frågan om vem ska fylla tomrummet efter Sahlin är av stort intresse. Det är glädjande eftersom det bekräftar att Socialdemokratin har en viktig framtida roll i svensk politik.
Personligen skulle jag dock önska att diskussionen inte enbart förs kring partiledaren utan kring hela det lag som ska leda socialdemokratin in i framtiden.
En av dem som nämns i partiledardiskussionerna är GS-medlemmen Sven-Erik Österberg.Hur troligt det är att han skulle bli partiledare har jag ingen aning om men att den forne skogsarbetaren skulle ha en avsevärt större trovärdighet än Reinfeldt, vars arbetslivserfarenhet utanför politiken sträcker sig till sommarjobb på bank, när det handlar om frågor kring jobb och arbetsliv är solklart.
Vem vet, kanske kan den före detta skogsarbetaren Österberg bli Sveriges motsvarighet till den före detta metallarbetaren Luiz Inácio da Silva, mera känd som president Lula i Brasilien?
