Krönika februari 2011
Världens starkaste man har vunnit en danstävling i den svenska televisionen. Snart ska en världsmästare i brottning försöka upprepa bedriften. Fred Astaire och Michael Jackson har dansat sig till miljarder människors hjärtan och minnen.
Musik och sång är världens största folkrörelse. Små barn dansar och rör kroppen till musik utan att någon har lärt och undervisat dem. Nobelpriset är världens mest kända och prestigefyllda pris bland naturvetenskapsmän, ekonomer och författare. Den stora, årliga festen till det prisets ära avslutas alltid med dans.
Då bjuder pristagarna i fysik, kemi, medicin och litteratur upp till dans. Tusentals fotbollsspelare firar sina mål med särskilda danssteg och koreografier på planen och ofta sker det med hörnflaggan som partner.
Människor på Grönland dansar, men de spelar sällan fotboll. Afrikanska stammar dansar i glädje inför ett stundande bröllop eller en lyckad jakt. Överallt i Sverige och övriga världen träffas människor för att röra kropparna till musik.
Havets rörelser kan vara musik och likaså vinden i trädets krona och ett sädesfält. Människan kan skapa toner med hjälp av en kam eller såg. Hon kan bygga olika instrument och hantera dem mästerligt till glädje för många.
Jag träffade kvinnan som skulle bli min första hustru på dans och likaså var det med min andra hustru. Från det att jag var sexton år tills jag var tjugotvå dansade jag i genomsnitt tre kvällar i veckan. Jag studerade, spelade fotboll och dansade, ty det var glädje och lust för mig.
Många människor som utnämnt sig själva till att vara intellektuella föraktar ofta idrott och dans. De vill inte kännas vid att Nobelpristagarna dansar på festen i Stockholms stadshus. De deltar inte i dansen som ringlar sig över jordklotet dag och natt året om. De är inte en av stjärnorna på slottet och de gör inte reklam för Ikea, Clas Ohlson eller Carlshamns mejeri i den svenska televisionen.
Jag har medverkat i programmen Skavlan, På spåret, Babben, Kattis, Fredrik och Filip, Anne Lundberg, men också i Babel och många andra sammanhang som berör litteratur och kultur. Jag har gjort reklam för åtskilliga företag och avstått flera erbjudanden. Ingenting av detta ångrar jag.
Jag har talat på Lisebergs nöjesfält inför 55 000 människor den 17 maj 1995 och på Sollidens stora scen två gånger, på Nalen, inför en fullsatt Globen och på 3 000 andra ställen genom åren. Jag har skrivit böcker om Stig Dagerman, Jussi Björling, glaskonstnären Erik Höglund och om Malmö, Österlen och Stockholm. Det har blivit 29 böcker.
Jag ville inte vara med i Let’s Dance när jag fick frågan första gången. Efter stor tvekan och samråd med hustru och barn har jag nu bestämt mig för att delta. Min danspartner heter Maria Lindberg. Hon är svensk mästarinna i pardans.
Jag och de andra deltagarna skrattar och skojar i samband med varje träning. Vi är alla amatörer i dans och vi känns inte vid rivalitet eller konkurrens. Var och en av oss talar om att ha roligt och att glädjas åt kroppens och själens pardans. Vi rör och tränar muskler som vi annars inte underhåller.
Jag ska ägna några veckor åt världens största folkrörelse. Så gör även Nobelpristagare och fotbollsspelare.
