Krönika april 2011
Nyfödda barn är pilar som träffar framtiden i dess hjärta. Vi finner små gossar och flickor på ena sidan av alla världens mynt, ty de betalar för kriget och våldet som de vuxna människorna åstadkommer. Landsförrädare döms hårt i alla världens länder, men förövarna som skändar och skadar barn förråder hela mänskligheten. Likväl kan de slippa ifrån varje form av straff enligt den svenska lagen. Det inträffade nyligen i Malmö. Tjugo, trettio eller ännu flera män gick fria, fastän de förgripit sig på en fjortonårig flicka. Hon anses dessutom vara svagbegåvad eller förståndshandikappad.
Männen drogade flickan med sprit och narkotika innan de förgrep sig på henne. De avlöste varandra. Det skedde i en lägenhet och i ett garage. Den äldste av förövarna var femtioett år. Ingen av dem ansåg sig veta, ana eller misstänka att flickan var yngre än femton år.
Dessa män var inte intresserade av flickans ålder. De ville endast använda sina kön i hennes kropp. Var och en som liknar dessa handlingar vid lust, passion eller erotik måste vara sjuk och skadad i själen. Dessa karlar är en skam för alla män i världen. De må ha klarat sig igenom hovrättens bedömning efter det att flera av dem fälldes i tingsrätten, men allmänheten borde döma dem på livstid.
Övergreppen skedde i Rosengård i Malmö. Männen betedde sig som om de använde sina kön i en allmän kloak. Tre män hotade flickan med kniv innan de förgrep sig på henne. Den koppleridömde mannen kallade på vänner som kom till lägenheten för att tömma sin säd i flickan.
Jag avstår medvetet från att benämna männens handling som samlag, ty det fordrar att båda parter är villiga och bejakar vad som sker. Det här handlar om ett ensidigt utnyttjande av ett barn som är svagbegåvat och som dessutom är drogat med sprit och narkotika.
Under förhandlingarna i tingsrätten skrek och hotade flera av förövarnas släktingar, familjemedlemmar och vänner åklagaren och övriga i domstolen. Emellanåt rådde rabalder och kaos. En åklagare lämnade sitt uppdrag som en protest mot hoten. Det var och är synnerligen allvarligt och anmärkningsvärt.
Hovrätten ogillade åklagarens ansvarsyrkanden därför att förövarna hävdade att de inte förstått eller vetat om att offret var minderårigt, det vill säga yngre än femton år. Det togs ingen hänsyn till att flickan och karlarna inte kunde tala med varandra på ett för båda parter förståeligt språk eller att männen avlöste varandra efter väntan i lägenheten eller garaget. Männen gick in och ut i ett sovrum som om de stod i kö på ett systembolag…
Männen behandlade flickan som om hon vore ett dött ting, en vara och en spottkopp för deras blinda kön. De skändade henne utan minsta samvete. Deras sexuella utlösning var det enda som räknades och betydde något.
Den svenska strafflagen anger ett uppsåt och en hjälpregel i ett fall som ovan angivna, men jag har inte utrymme att behandla dessa juridiska teknikaliteter här. Mitt syfte med denna krönika är att redovisa vad åtskilliga män har gjort mot en förståndshandikappad flicka som var fjorton år när gärningarna ägde rum.
I mitt huvud och enligt mitt förmenande är deras brott allvarligare än landsförräderi. Varför vandrar inte kloka och anständiga medmänniskor ut på gatorna i Malmö och fördömer hovrättens domar?
