Jagade av en filmkamera och med mätutrustning klistrad på kroppen. Så ser vardagen ut för pappersarbetarna på Korsnäs som deltar i en studie om belastningsskador.
Halvnaken och med stort tålamod står Asko Wessman stilla när två datainsamlare från högskolan tejpar fast mätutrustningen på hans armar.
– Nu är du märkt för livet, skojar kollegan Nicklas Rydén som också ställt upp som försöksperson.
– Det är jag redan.
På en dator får de fylla i ett frågeformulär om sin dagsform. Sedan åker kläderna på innan det är dags för eftermiddagsskiftet på PM 2. Mätinstrumenten de har på kroppen registrerar vilken lutning ryggen och armarna har när de jobbar. På så sätt kan forskarna räkna ut hur kroppen belastas under arbetets gång.
– Kan man hjälpa forskningen så varför inte? Jag hoppas vi får nytta av det längre fram, säger Asko Wessman.
På avdelningen vill man öka rotationen mellan arbetsuppgifterna. Hur mycket man roterar skiljer sig åt mellan olika skiftlag.
– Studien kan ge mig underlag att motivera fler att rotera mellan de tyngre arbetsuppgifterna, säger Per-Olov Welde som är produktionschef på PM 2.
Asko Wessman jobbar numera som maskinförare, men åren i rullmaskinen har satt sina spår. Höger hand är opererad för karpaltunnel-syndrom, en vanlig belastningsskada.
– När man knuffar rullarna för hand så tar handlederna stryk. Nog känner man att man fått slita.
Nere vid rullmaskinen har Nicklas Rydén fullt upp. Han blåser på händerna för att få bra fäste när han rullar de 1,7 ton tunga pappersrullarna över golvet. Under ett arbetsskift blir det många ton att rulla.
En annan del av jobbet som sliter är att kila isär rullar med träkil och en tung hammare. Extra tungt blir det när man gjort det under hela tolvtimmarsskiftet på helgerna.
– Då är man riktigt mör efteråt, säger han och drar iväg till nästa arbetsuppgift.
Hack i häl hänger datainsamlaren Karin Holmkvist efter honom med en videokamera.
– Toaletten är det enda stället jag får vara ifred på, säger Nicklas Rydén och skrattar.
Huvudsyftet med studien att hitta billigare sätt att mäta fysisk belastning. I början och slutet av varje skift får deltagarna fylla i ett frågeformulär om hur de känner sig.
Forskarna vill se om sådana frågeformulär kan räcka för att mäta belastning, i stället för att använda mätutrustning eller filma dem som jobbar.
Med billigare och enklare metoder som frågeformulär skulle företagen själva kunna göra liknande undersökningar.
Även om studien har ett mer övergripande syfte så menar projektledaren Marina Heiden att Korsnäs kan ha stor nytta av materialet.
– De får tillgång till mycket data som de kan använda för att se hur belastningen ser ut för olika arbetsmoment och hur personalen själv upplever den.
