Krönika maj 2011
Medlemmarna betyder allt för facket; utan dem är facket ett tomt, maktlöst skal. Till en del är det en ekonomisk fråga; det är medlemsavgifterna som betalar verksamheten. Ännu viktigare är förstås att det är medlemmarnas sammanhållning som gör det möjligt för dem att hävda sina rättigheter och med kraft driva sina gemensamma intressen. Enade vi stå, söndrade vi falla. Enighet ger styrka.
Alla fackförbunds grundläggande uppgift är därför att, inom sitt verksamhetsområde, organisera så många arbetare som möjligt. Inom Pappers har vi lyckats bra med det. Vi har nästan alla (98,4 procent) pappersindustriarbetare med i vårt förbund och vi jobbar på att nå ännu högre.
Förklaringen till detta goda resultat är förstås att vi medlemmar tillsammans hjälps åt att göra ett bra fackligt arbete. Vi har också goda förutsättningar i vårt organiseringsarbete eftersom vi har våra medlemmar koncentrerade till ett ganska litet antal arbetsplatser som dessutom oftast är stora och väl avgränsade. Det är lätt för oss att hitta dem som vi vill organisera.
Andra fackförbund har det svårare. Medlemmar och tänkbara medlemmar är utspridda lite varstans, på arbetsplatser, stora som små. Arbetsplatserna uppstår, försvinner, flyttas, omvandlas och byter ägare på ett sätt som vi inte är vana vid.
Det är i det läget inte lätt för facket att hålla reda på allt och alla. Det kan ta tid innan nya anställda får kontakt med facket och facket med dem. Erfarenheten visar att det bästa är om kontakt tas direkt; då blir ofta medlemskap i facket en naturlig inledning på det nya jobbet.
Omvänt gäller att, om det dröjer innan man får kontakt med facket, man tycker att det går bra ändå och med tiden blir allt mer ovillig att lyssna på det fackliga budskapet. Rätt vad det är drabbas man av allvarliga problem som facket skulle ha hjälpt till att lösa, men då är det för sent.
Att facket snabbt får kontakt med de nya anställda är viktigt inte bara för att facket ska kunna värva medlemmar. Det är lika viktigt att facket får möjlighet att lyssna på dem man vill värva. För att facket ska kunna vara attraktivt måste förbunden lära och förnya sig. Det sägs ju skämtsamt att anledningen till att vi människor har två öron men bara en mun är att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Skämt eller inte, det är en bra tanke.
För att vända trenden med sjunkande organisationsgrad och medlemsantal som många fackförbund lider av, startar nu LO kampanjen ”Stora Resan”. Där ingår lyssnandet på unga vuxna som en bärande idé. Inte mindre än 100 000 personer ska berätta vad de tycker om facket och vad vi borde göra. Tanken är att folk som redan är medlemmar ska ställa upp som lyssnare under kampanjen, lyssnare som på ett enkelt sätt ska sammanställa vad de hört så att LO-förbunden kan lära sig. Det säger sig självt att det är mycket viktigt att vi blir många som lyssnar.
I mitten av april anslöt sig den första lyssnaren från Pappers. Det var inte jag, men jag följde inte långt efter. Nu hoppas jag att du som läser detta också anmäler dig som lyssnare, om du inte redan har gjort det.
Vi ska som sagt bli många! Vi i Pappers har det bra förspänt med våra 98,4 procent i organisationsgrad. Det finns dock ännu 1,6 procent att värva. Men ännu viktigare är att vi hjälper de andra LO-förbunden genom att engagera oss i Stora Resan.
Tänk på att, om medlemstappet fortsätter, problemen kan äta sig in även i vårt förbund. Det vill vi inte, eller hur? Genom att hjälpa de andra hjälper vi också oss själva.
Anmäl dig därför genast som lyssnare på Stora Resans hemsida www.storaresan.se.
