Krönika juni 2011
Jag vill börja med att tacka alla inblandade för en bra och intressant kongress. Självklart vill jag också tacka för förtroendet att leda GS ännu en kongressperiod. Kongressen har nu lagt fast riktlinjerna för kommande kongressperiod. Den nya förbundsstyrelsen får dock ingen smekmånad. Redan i mitten på juni samlas GS förbundsmöte. Då ska ett stort antal motioner som kongressen hänskjutit till förbundsmötet behandlas.
Samtidigt höjs temperaturen inför kommande avtalsrörelse. Jag har i något sammanhang sagt att det finns förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse än den vi hade 2010.
Mot bakgrund av den senaste tidens händelseutveckling kanske det finns anledning att revidera den ståndpunkten något.
Ett nytt industriavtal har förhandlats fram och just nu är avtalet ute på remiss hos industrins fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Pappers har beslutat att inte anta det nya avtalet. GS tar ställning den 31 maj.
Unionen har tillsammans med arbetsgivarorganisationerna Almega och Teknikföretagen lagt fram en gemensam rapport om förutsättningarna för avtalsrörelsen.
Statliga Konjunkturinstitutet har kommit med en lönebildningsrapport som anger lämplig löneökningsnivå med decimalprecision. Regeringen, med Anders Borg i spetsen, har kommit med pekpinnar åt den offentliga sektorn att hålla nere minimilönerna.
Man kan undra hur dessa inspel rimmar med regeringens uttalanden att lönebildningen är parternas ansvar.
Facken inom industrin konstaterade efter 2010 års avtalsrörelse att samverkan sprack men samarbetet fortsätter.
LO:s styrelse har efter vånda konstaterat att det nya industriavtalet är förenligt med en stark LO-samordning. Även om temperaturen höjs nu så är det i skarpt läge som sammanhållningen prövas. Jag hoppas att den fackliga samordningen ska klara trycket. Det är sannerligen inte våra interna fighter som kommer att utvärderas av medlemmarna. Det är vår förmåga att leverera reallöneökningar och goda anställningsvillkor som avgör framgången.
Ibland är det bra att få perspektiv på tillvaron. När Byggnads- och Träarbetarinternationalen (BTI) hade sitt styrelsemöte i maj fick vi en rapport från vår japanska kollega, Kawada Nobuo. Han berättade om effekterna av den jordbävning och tsunami som drabbat landet. Även om man följer med i nyhetsbevakningen kryper det mera in på skinnet efter hans rapport.
I hans förbund har 99 medlemmar hittats döda. 428 saknas dock fortfarande och lär aldrig återfinnas. Katastrofen har lett till att 100 000-tals har fått evakueras och lika många har helt förlorat sin försörjning.
Därför är nu den viktigaste fackliga uppgiften att vidta åtgärder för nya jobb. Själv trodde Nobuo att det kommer att ta decennier innan något som kan liknas vid ett normalläge kan uppstå igen.
Om man blickar ut i världen framstår ibland våra egna bekymmer som futtiga. Det kan vara en nyttig påminnelse att göra denna utblick ibland. På vår kongress talade BTI:s generalsekreterare Ambet Yuson om det internationella fackliga arbetet. Om man länkar det till vår kongressdevis ”Gemensam styrka – för en solidarisk framtid” blir det tydligt att vi i stor utsträckning måste tänka bort nationsgränserna för att lyckas i våra strävanden.
Men det finns naturligtvis mycket att glädjas åt. Våren har kommit och snart står semestern för dörren. Jag vill därför tillönska alla krönikeläsare en lugn och skön semester. Ta hand om nära och kära!
