IF Metall frågar sig om arbetsmarknadsminister Hillevi Engström alls känner till regeringens nedskärningar på arbetsmiljöarbetet.
– Eller också vågar hon inte stå för vad regeringen tidigare gjort, säger Stefan Wiberg (bilden), arbetsmiljöombudsman på IF Metall.
Bakgrunden är den debattartikel på Arbetsmarknadsdepartementets hemsida och den intervju i Dagens Arbete där Hillevi Engström kommentarer onsdagens tysta minut mot döden på jobbet.
– I artikeln hävdar arbetsmarknadsministern att regeringen stärkt arbetsmiljöarbetet. Men när de borgerliga tog över 2006 började man i stället skära ned. Hon skriver att Arbetsmiljöverkets anslag ökar med 57 miljoner mellan 2009–2001. Men räknar inte med minskningen med 160 miljoner kronor från 2006.
– Nedskärningarna på Arbetsmiljöverket har ju gått så långt att Sverige nu har färre arbetsmiljöinspektörer än vad FN:s arbetsorgan till ILO rekommenderar. Vi är numera sämst i Norden. Samtidigt talar hon i intervjun om behovet av ”en aktiv tillsyn på arbetsplatserna”.
Stefan Wiberg påpekar att arbetsmarknadsministern borde känna till konsekvenserna av nedskärningarna. Såväl LO som IF Metall har i redovisningarna av de statliga bidragen till de regionala skyddsombuden rapporterat att arbetsmiljöinspektörerna numera ber skyddsombuden om hjälp med uppföljning och kontroll, därför att de själva inte hinner.
I DA-intervjun talar arbetsmarknadsministern också om information som ett medel att minska dödsolyckorna:
– Bland det första de borgerliga gjorde 2006 var ju att lägga ned Arbetslivsinstitutet, trots omfattande protester både i Sverige och internationellt. Förutom all forskning samlade och spred man just information, bland annat fanns där ett fantastiskt arbetslivsbibliotek.
Stefan Wiberg konstaterar att Hillevi Engströms glättade bild av regeringens arbetsmiljöpolitik kan tolkas på olika sätt:
– En möjlighet är att hon helt enkelt inte vet vad regeringen gjort.
– En annan möjlighet är att det helt enkelt handlar om en strategi för att lura folk. På arbetsmiljöriksdagen 2009 försökte den dåvarande statsekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet vilseleda på samma sätt, vilket fick IF Metall att protestera.
– En tredje möjlighet är att regeringen insett att de långtgående nedskärningarna i arbetsmiljöpolitiken inte går att försvara och att de var ett misstag. Då borde man öppet erkänna det och stå för vad man gjort.
