Ska löneökningarna hamna på 3,1 procent eller 3,5 procent för att arbetslösheten ska ligga på en rimlig nivå? Meningarna var delade på Medlingsinstitutets konferens om lönebildningen.
Håkan Frisén från Industrins ekonomiska råd gillade inte pekpinnar som talar om för parterna vad de ska göra. Han tyckte dessutom att hela diskussionen fokuserade för mycket på löneökningarnas storlek.
– Det har något förrädiskt över sig att räkna på tiondelar och tro att det ska få stora effekter.
– Lönebildningen är numera anpassad till inflationsmålet. Vi har fått det på plats. Nu är det dags att ta ett steg längre.
Han tyckte att en stabil ekonomi och lägre arbetslöshet kräver mer satsningar på investeringar och kunskap. Det behövs en tydligare arbetsmarknadspolitik som i längden kan ge jobb till den stora gruppen arbetslösa som saknar eftergymnasial utbildning.
Irma Rosenberg, fd förste vice riksbankschef höll med:
– Det är helt osannolikt att några tiondelars procentenheter i löneökningarna skulle leda till att vi får ned jämviktsarbetslösheten till 5 procent.
Hon syftade på Konjunkturinstitutets beräkning att löneökningar på 3,1 procent skulle leda till en jämviktsarbetslöshet (den arbetslöshet som är förenlig med Riksbankens mål) på 5 procent.
Irma Rosenberg menade att arbetslösheten ser väldigt olika ut i olika grupper, den måste analyseras. Enligt Statistiska Centralbyrån är hela 40 procent av de arbetslösa heltidsstuderande.
– Hur många av dem vill ha ett jobb som förstahandsalternativ? Och hur stor är gruppen arbetslösa som går ut skolan utan betyg?
Förste vice riksbankschef Svante Öberg beskrev två problem som följde efter förra avtalsrörelsen: att industriavtalet sades upp och att avtalen har olika sluttider. Men det ser ljusare ut nu. Industrins parter har enats om att avsluta förhandlingarna i november, oavsett avtalens slutdatum.
Och ett nytt industriavtal har tagits fram. Men Pappers val att ställa sig utanför beskrev Öberg som ett orosmoln. Han jämförde med 1995 då LO-sammanhållningen sprack. Efter det gick Pappers och Skogsindustriförbundet ut och slöt ett relativt högt avtal som sen blev golv för stora delar av arbetsmarknaden.
Svante Öberg varnade flera gånger för höga förväntningar från löntagarnas sida inför årets avtalsrörelse. Han syftade bland annat på inflationen, mätt i KPI (Konsumentprisindex) som just nu är hög på grund av Riksbankens räntehöjningar under det här året.
– Inflationen mätt i KPIF, utan att räkna med de rörliga boräntorna, ger en bättre bild av inflationstrycket. Skillnaden blir viktig i avtalsrörelsen.
LO:s Mats Morin tyckte att Riksbanken ”talar ned inflationen”. Löntagarna måste kunna ta ut det löneutrymme som finns. Han slog också ett slag för de centrala avtalens betydelse.
– En stabil lönebildning förutsätter att alla är med.
Fotnot: KPIF är konsumentprisindex som utgår från de fasta boräntorna.
