ALMEDALEN

Ska lönerna förhandlas fram centralt eller i individuella förhandlingar ute på företagen. Den frågan är på väg att segla upp som en stridsfråga inför höstens avtalsrörelse – åtminstone om man ska döma efter flera seminarier i Almedalen den här veckan.

Jonas Milton, vd i arbetsgivarorganisationen Almega, är en av de främsta förespråkarna för individuella löner. Han skulle helst se helt sifferlösa centrala avtal och att allt ansvar för lönebildningen trycks ut till de enskilda företagen:

– På det sättet får man en lönesättning som tar hänsyn till företagens betalningsförmåga. Företag som går bra kan betala mer, företag som går dåligt får betala mindre, säger Jonas Milton.

Åsikter som får de fackliga organisationerna, åtminstone de på LO-sidan, att se rött:

– De företag som inte kan betala kommer inte att överleva. Försöker vi hålla dem under armarna med lägre löner blir Sverige sakta men säkert ett fattigare land, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh.

Och GS-fackets ordförande P-O Sjöö är inne på samma linje:

– Arbetsgivarna borde ställa upp på att lösa lönebildningen centralt. Annars riskerar vi få en huggsexa, där olika grupper klättrar på varandra. Det är inte bra för samhällsekonomin och dessutom riskerar hela den svenska modellen att spricka. Arbetsgivarna ska inte försöka blunda för den risken, säger P-O Sjöö.

Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth tar inte ställningen i den här striden mellan arbetsgivare och fack, men sätter in frågan i ett historiskt sammanhang:

– Förr var det mycket individuella förhandlingar och huggsexa på arbetsmarknaden. I och med tillkomsten av Industriavtalet gick ju arbetsgivarna med på att lönerna skulle förhandlas fram centralt i Stockholm, påpekar Stråth.

Hur man ska kunna minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en annan stridsfråga:

– Det är ingen lätt fråga att ändra relativa lönelägen, men vi tror att det med hjälp av LO-samordningen ska gå att få upp lönerna inom kvinnodominerade branscher, säger P-O Sjöö.

Per Bardh, LO:s avtalssekreterare, menar att det måste gå, annars riskerar det att bli lagstiftning på området:

– Vi parter måste visa att vi är beredda att rätta till dom här orättvisorna, annars är det risk att politikerna lägger sig i. LO kommer i alla fall att slåss för kvinnolönerna, säger Bardh.

Men Almegas Jonas Milton har ingen förståelse för de fackliga resonemangen:

– Bästa sättet att komma åt orättvisa löner är att gå över till individuell lönesättning. Då kan den kvinna som är missnöjd med sin lön byta arbetsgivare, för att få högre lön.

– Det har sagts förut och det tål att upprepas: Om metallarbetarna går med på noll-avtal, inte får kommunerna mer pengar att betala lärarlöner med för det. LO:s idéer fungerar helt enkelt inte, slår Jonas Milton fast.