Krönika september 2011
Låt dig inte luras! Den uppmaningen kan behövas. Vi börjar nu se hur arbetsgivarna lägger upp sin propaganda för att sätta sin egen prägel på avtalsrörelsen. De talar om ”modernisering” och ”utveckling” av kollektivavtalen. Visst låter det fint! Men vad menar de egentligen?
Först en snabbkurs: Kollektivavtal är ett avtal mellan facket och arbetsgivarna om löner, arbetstider och andra anställningsvillkor; det kan vara allt möjligt. Avtalet gäller för ett kollektiv, alltså en grupp människor. För kollektivet gäller då samma villkor. Det betyder inte att alla i kollektivet har samma villkor, till exempel lika hög lön, men det betyder att samma regelverk ska tillämpas.
På ett massa- eller pappersbruk finns det vanligen ett lönesystem med olika lönegrader för olika arbeten. Ju svårare och mer ansvarsfullt arbete man har, desto högre lönegrad och högre lön ska man ha.
Facket är i grunden bara de anställda som gått ihop och därigenom kunnat utnyttja sin gemensamma styrka, en kraft oerhört mycket större än vad var och en ensam kan prestera. Tack vare den gemensamma styrkan i facket är reglerna i kollektivavtalet till stor del anpassade med tanke på vad som är bra för de anställda.
I gamla tider var det inte så. Då facket och kollektivavtalen inte fanns fick den som ville ha ett jobb ta de villkor som arbetsgivaren erbjöd. Arbetsgivarna bestämde i praktiken allt om löner och liknande.
Med gemensam facklig styrka och kollektivavtal blir det bättre villkor och mer att säga till om för de anställda. För arbetsgivarna blir det något mindre makt och högre löner att betala. Å andra sidan får de lugn och ro och arbetet flyter på som det ska.
Arbetsgivarna gillar inte att de får mindre makt och högre löner att betala (såvida det inte rör sig om deras egna löner vill säga). Det gör att de ibland försöker få bort facket och kollektivavtalen. Det är dock försök som ofta kostar mer än de smakar eftersom det är helt lagligt att tillhöra facket och att strejka för att få ett kollektivavtal. Det där med att arbetet flyter på som det ska – arbetsfreden – tycker arbetsgivarna bättre om. Tänk om det fanns ett sätt för arbetsgivarna att få arbetsfred men ändå behålla hela makten och slippa kollektivavtalets jämförelsevis höga löner.
Nu har de listat ut hur de ska göra. Arbetsgivarnas idé är denna: Kollektivavtal måste vi ha för då kan de anställdas fack inte strejka och vi får arbetsfred, men om vi kan få ett avtal som är tomt på innehåll så slipper vi att förlora makt och slipper betala de höga lönerna. De anställda däremot tappar sin stora gemensamma fackliga styrka så länge avtalet finns. Vad smart! Hurra, hurra, hurra!
Ungefär så har arbetsgivarna resonerat. Nu behöver de bara övertyga fackets medlemmar om att de gamla kollektivavtalen med innehåll är dåliga och bör bytas ut mot tomma.
Hur gör man det? Genom att beskriva kollektivavtal med innehåll som omoderna!
Genom att påstå att det är bättre om ”lönen bestäms mellan chef och medarbetare” där den anställde ensam och utsatt får försöka argumentera för sin sak men där arbetsgivaren har hela makten.
Medlem! När du hör arbetsgivarna klanka på kollektivavtalet som gammalmodigt måste du vara på din vakt. Det de egentligen menar är att de ska vara starkare och du svagare. De ska ha mer pengar och du mindre. De försöker lura dig! Just dig.
