AVTAL 2011
Det lutar åt att LO-förbundens avtalssekreterare får ägna helgen åt möten. Jämställdhetspottens storlek och utformning är en fråga som hela tiden skjutits framåt. På måndag ska siffrorna presenteras.
LO:s styrelse och representantskap har båda röstat ja till LO:s gemensamma avtalskrav. Där ingår en satsning för att minska löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Men förbunden har in i det sista svårt att enas om hur stor potten kan tillåtas vara.
För de kvinnodominerade förbunden inom LO är det viktigt att jämställdhetssatsningen inte bara blir till smågrus i lönekuvertet.
Industriförbunden å sin sida kan inte gå med på att den blir allt för stor. Då riskerar man att arbetsgivarna som skrivit på industriavtalet slår bakut.
Teknikföretagens Anders Weihe anser att en jämställdhetspott inte är förenlig med industriavtalet som facken inom industrin (FI) – däribland tre LO-förbund – och flera arbetsgivarparter har tecknat.
I industriavtalet står att det löneutrymme som industrins parter enas om ska vara en norm för andra. Men om en jämställdhetspott ger lågavlönade grupper i andra branscher mer, då blir industins löneavtal snarare ett golv, har Anders Weihe tidigare sagt till LO-tidningen.
LO:s avtalssekreterare samlas på fredagseftermiddagen för att försöka komma överens om löneutrymmet, men också om hur mycket extra pengar de ska kräva i jämställhetspotten.
I avtalsplattformen som LO:s representantskap klubbade i måndags står att kvinnodominerade avtalsområden ska närma sig lönenivån inom manligt dominerade avtalsområden genom ett krav på ett extra utrymme baserat på en tredjedel av de anställda på berörda avtalsområden.
Om det, som industriförbunden menar, ska tolkas som att potten ska delas med tre riskerar det att inte bli så många tior extra för de lågavlönade. Och det skulle de kvinnodominerade LO-förbunden ha svårt att ta med sig tillbaka till sina medlemmar.
Den känsliga frågan har hela tiden skjutits framåt under LO:s process för att ta fram avtalsplattformen. Men på måndag ska plattformen siffersättas och då måste förbunden vara överens.
Pappers, som befarade att det nya industriavtalet skulle göra det svårt att få till så kallade relativlöneförändringar till förmån för lönediskriminerade kvinnor och lågavlönade utanför industrisektorn, valde att stå utanför industriavtalet just av den anledningen.
