Krönika oktober 2011
Vi är på väg in i ännu en avtalsrörelse där vi ska förhandla om löner och andra arbetsvillkor inom våra branscher. Det har redan skrivits mycket om detta i medierna och kanske har ni läst att GS förbundsmöte har tagit beslutet att anta Facken inom industrins avtalsplattform och att avslå LO:s rekommendation om samordning. Tidigare har även Livs och IF Metall fattat detta beslut. Vi har så långt det bara är möjligt velat sätta LO-samordningen främst, men vi måste ändå försvara våra lågavlönade kvinnliga medlemmars möjlighet till löneökningar.
Frågan som delar LO förbunden är siffersättningen av jämställdhetspott. Vi har under två tidigare avtalsrörelser gått med på jämställdhetspotter, trots att vi har varit tveksamma till om modellen verkligen är rättvis och tjänar sitt syfte. Men vi har ändå gått med på att kompromissa. Den kompromiss som fanns även i år föll i och med en siffersättning som vi anser vara omöjlig.
I den nu pågående och ibland destruktiva debatten framställs GS medlemmar som högavlönade och egoistiska män. Inget kunde vara mer fel. På vårt största avtalsområde ligger 40 procent av GS kvinnliga medlemmar under den brytpunkt på 22 400 kr/månad som gör att den föreslagna jämställdhetspotten slår till. På samma avtalsområde ligger en tredjedel av alla medlemmar under brytpunkten. De skulle inte få någon del av en jämställdhetspott.
Samordningen inom LO är ett mycket viktigt verktyg i förbundets lönepolitik. Det är därför fortfarande min förhoppning att alla LO-förbund kan se nyanserna i den problematik som samordningen innefattar och att det går att hitta en konstruktiv väg framåt.
Lönediskriminering är inte den enda orättvisan som kvinnor utsätts för. Med Fredrik Reinfeldt som statsminister har utvecklingen gått åt helt fel håll. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män ökar. Kvinnor och ungdomar anlitas vid behov och vid arbetstoppar – men slås ut lika snabbt som de kommer in. Kvinnor får dessutom i högre grad deltids- och tidsbegränsade anställningar i stället för fasta jobb. Korta anställningar ger sämre förutsättningar att utvecklas i jobbet och att påverka sin egen livssituation.
Med detta sagt kommer GS även i framtiden tillsammans med övriga LO-förbund att driva frågor som förbättrar kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det är ett brett spektrum av åtgärder som behövs för att nå framgång.
Det viktigaste nu är att rikta fokus på de kommande förhandlingarna. Arbetsgivare och borgerliga politiker gör sitt bästa för att utnyttja den pågående skuldkrisen som ett argument för lägre löneökningstakt.
Naturligtvis måste vi följa utvecklingen noga, men det finns inget som säger att de krav vi nu ställt på något sätt är orimliga. Ekonomiska bedömare har också bekräftat detta. Så jag hoppas innerligt att den överdrivna krisstämpeln på industrin inte får fäste bland våra medlemmar.
Till sist något att glädjas åt. Socialdemokraterna i Danmark vann valet. Danskarna tröttnade på den borgerliga idéfattigdomen. Det enda den förra regeringen kunde erbjuda i form av jobbpolitik var skattesänkningar. Detta känns igen även på vår sida av sundet. Reinfeldts skattesänkarpolitik är nu blockerad och då framstår vår statsminister alltmer som kejsaren utan kläder. 2014 får förhoppningsvis Jens Stoltenberg och Helle Thorning-Schmidt sällskap av Håkan Juholt i kretsen av skandinaviska socialdemokratiska statsministrar!
