Krönika oktober 2011
I maj i år publicerade IF Metall en rapport om löneskillnader mellan män och kvinnor inom industrin. I rapporten konstateras att kvinnorna tjänar 4,6 procent mindre än männen. Detta är ett stort och allvarligt problem. Vårt förbund är byggt på den helt grundläggande värderingen om människors lika värde. Dessutom har vi som ett av våra stadgereglerade övergripande mål ”ett demokratiskt och jämställt samhälle och arbetsliv”.
Jag tror att lösningen på problemet med löneskillnader i huvudsak återfinns inom tre områden som diskuterades mycket på kongressen i juni, en strategi som vi kallar Hållbart arbete.
Det första området är arbetsorganisation, det vill säga hur arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter fördelas. Oftast har kvinnor och män lika lön för likvärdigt arbete, men om kvinnor inte får utvecklas i sina befattningar i samma omfattning som män så blir det också en sämre löneutveckling.
Det andra är vikten av lönesystem så att man får bort godtycket i lönesättningen. Det blir väldigt svårt för arbetsgivaren att medvetet eller omedvetet ge någon lägre lön på grund av kön om det finns klara kriterier för vad man måste kunna och vilka arbetsuppgifter man ska utföra för att få en viss lön.
Det tredje är att satsa på kompetensutveckling så att kvinnor och män ges samma möjlighet att utvecklas i arbetet. Kan man se i lönesystemet vad som krävs för att lönen ska öka, har samma rätt att utvecklas och sedan också får tillgång till utbildning som ger rätt kompetens kommer kvinnorna med tiden ikapp. Det är jag övertygad om och så måste det vara!
Så långt om jämställdhetsarbetet inom förbundet. I de två senaste avtalsrörelserna har förbunden inom LO-samordningen diskuterat en ”quick fix” för utjämning mellan avtalsområdena – genom så kallade jämställdhetspotter. Tanken med dem är att de på avtalsområden med relativt högre löner ska tillåta ett högre löneutrymme på områden för dem med låg lön, främst på grund av kön.
Inför årets avtalsrörelse har vi i IF Metall sagt nej till den modellen. Hur kommer det sig? Jo, så här är det: det högre utrymmet för andra kan bara accepteras av våra medlemmar om det finns en bra analys av vilka grupper som är diskriminerade. Dessutom måste vi kunna acceptera hur mycket mer löneutrymme det ska ge.
I de allra flesta av IF Metalls avtalsområden är lönespridningen stor men genomsnittet hamnar ändå över 22 400 kronor, vilket är den gräns som LO har satt för att kunna få ett större löneutrymme. Det innebär att väldigt få av IF Metalls medlemmar skulle få del av den extra löneförhöjning som potterna ger. Till exempel skulle de cirka 13 000 kvinnorna som går under Teknikavtalet IF Metall, där lönesnittet är 24 500, och som tjänar under 22 400 kronor inte få en krona extra. Detta samtidigt som andra med lika låg lön, men vars snittlön på avtalsområdet är lägre, skulle få det. Dessutom innebär den föreslagna pottens storlek att alla på vissa avtalsområden återigen skulle få mera, inte bara diskriminerade grupper.
Vi säger nej till en modell som innebär att många av våra lågavlönade ska säga ja till extra pengar till andra grupper, även om man själv tjänar lika lite eller till och med mindre.
