Bra arbetsmiljö kan vara välmärkta hyllor, ljuddämpande plattor och skyddsglasögon. Men också ett specialbyggt bord där hela personalen får plats. Dagens Arbete följde med Arbetsmiljöverket på screening.
Danmark är förebilden
Projektet initierades av förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) som såg Danmark som en förebild. Där har Arbejdstilsynet screenat alla arbetsplatser och märkt dem med en grön, gul eller röd smiley.
Screening – med smileys – utreddes 2 009 av Arbetsmiljöverkets dåvarande överdirektör Bertil Remaeus. Han konstaterade bland
annat att i Danmark granskade 575 inspektörer 22 000 arbetsplatser, i Sverige fanns 280 inspektörer till 380 000 arbetsplatser.
I Danmark räknar man med att det tar sju år att beta av alla arbetsplatser, i Sverige skulle det ta 16 år med nuvarande resurser (2007 års siffror).
Varslas två veckor innan besöket
- Screeningprojektet pågår 2010-2012. Det omfattar alla arbetsplatser i Statistiska Centralbyråns näringsgren 18 – grafisk produktion och reproduktion av inspelningar, cirka 1 500 företag.
- Vid screeningen utgår inspektören från en standardiserad blankett med 56 frågor för att granska den faktiska arbetsmiljön och hur arbetsmiljöarbete bedrivs. Dessutom ges konkreta tips om vad man kan göra.
- En vanlig inspektion är probleminriktad: Man granskar en bransch med många problem, ett företag där något inträffat, en viss slags arbetsredskap som exempelvis truckar eller skyliftar.
- Arbetsmiljöverket har fått 24 miljoner extra för att bland annat utbilda de 24 inspektörer som genomför inspektionerna, ta fram screeningblanketten och den särskilda skrivplatta som används.
- Företagen varslas två-tre veckor innan besöket.
- De sista besöken ska göras i maj.
Arbetsmiljöverket besöker alla grafiska företag för att testa en ny metod för inspektion av arbetsmiljön.
– Normalt besöker vi företag eller branscher där vi vet att det finns risker. Nu besöker vi en hel bransch, säger arbetsmiljöinspektör Kerstin Flood.
Hon är en av de tjugofyra specialutbildade inspektörer som tillämpar den nya metoden. Screening innebär att inspektören utgår från en blankett med frågor som ska kunna användas på alla slags arbetsplatser.
Med denna gång följer Eva Christensen som far land och rike runt för att se till att inspektionerna går till på samma sätt, för jämförbarhetens skull.
Vi kommer till MittMedia Print i Birsta utanför Sundsvall klockan nio en strålande klar oktobermorgon. Här trycks Sundsvalls Tidning, Sundvalls Nyheter och mängder av andra tidningar, magasin och reklamtryck.
Platschefen Reinar Bergsten lotsar oss genom korridorerna till ett konferensrum med utsikt över den för tillfället stilla-
stående nya pressen. Den kördes i gång i april och blänker likt höstsolen.
Kerstin Flood börjar lite utanför blanketten med att fråga vad man har för arbetsmiljöproblem. Svaret är snabbt och tveklöst:
– Stressen. Vi tar nästan ut för mycket av de anställda med den nya tekniken, det är en väldig skillnad mot förr. Nu jobbar två lag ständig natt – sju dagar jobb, sju dagar ledigt – plus ett daggäng som gör högkvalitativa jobb.
Vad gör ni åt detta?
– Det gäller att inte ta in för många jobb. Vid ett tekniskt missöde så måste man jobba ikapp, det blir lätt övertid.
Efter mer resonemang om stress glider Kerstin över på blankettens frågor som inledningsvis handlar om hur arbetsmiljöarbetet i stort är organiserat: Är ansvaret tydligt, genomförs skyddsronder, finns rutiner, hur regelbundet görs riskbedömningar, är detta dokumenterat, vilken är gången när upptäckta brister ska åtgärdas.
Reinar svarar lugnt, han har arbetat där sedan starten 1992 och den information han inte har i huvudet står där i pärmarna på bordet. Ibland hänvisar han till MittMedia-koncernens olika handläggare – det har sina fördelar att tillhöra en stor koncern.
Efter en timma går vi ut i tryckeriet, först till körummet som gränsar till den stora tryckhallen. Genom fönstret beundrar vi teglet bakom pressen som är specialgjort, med hål för att dämpa bullret. Bakom teglet och i taket finns dessutom särskilda ljudabsorberande plattor.
Dagens Arbetes utsända följer Reinar i spåren, så småningom är vi uppe på pressen vid den tretton meter långa torken och ser en ny tidning komma ut. Sedan samlas vi i packningen. Eva tittar noga på en vägg med hyllor:
– Jodå, de är märkta med maxvikt. Det kom nya regler om detta 2006.
Tillbaks i konferensrummet drar sig Kerstin och Eva undan lite för att samla intrycken, de sista noteringarna matas in på skrivplattan. Ett sista klick och allt är klart:
– Nu har du ifyllda blanketten, förrättningsprotokoll och ett inspektionsmeddelande i mejlboxen, berättar Kerstin för Reinar.
Hon påpekar att det finns kemikalier på en vagn där det borde hängas skyddsglasögon för stänkrisken. Det får inte finnas omärkta flaskor, det ska finnas en varningsskylt om hörselkåpor innan man kommer in i presshallen och så måste truckladdningsplatsen märkas ut bättre.
De enas om återbesök den 13 december.
Efteråt är Reinart nöjd:
– Detta är absolut inget man ska vara rädd för, det är till gagn för oss i branschen.
Vid lunch på närbelägna BirstaBaren träffar vi Reinar igen när han hämtar matlådor till dagskiftet. En illustration till den tajta arbetsorganisationen:
– Jag har ju lättast att komma ifrån.
Efter den stekta sillen besöker vi Tryckeribolaget. Där trycks travprogram för Bergsåker och andra banor, SCA:s personaltidning, en gratistidning i Timrå, GIF Sundsvalls matchprogram med mera.
Tryckeriet ligger bara en knapp kilometer bort men ändå i en annan värld. Christer Melin möter oss, han är sedan 2005 den ene av två delägare. Tillsammans med nio anställda i tryckeriet och en säljare är det hela firman. Alla jobbar dagskift.
Strax efter ingången går en trappa upp till en avskild stor balkong med utsikt ut över tryckhallen. Här är fikarum, lunchrum och annat umgänge – allt samlat kring det stora bordet. Specialbyggt, tjocka plank, två gånger tre meter.
– Här har mycket bestämts. Vi pratar om hur vi vill ha det, om arbetsflödena till exempel. Detta är en liten arbetsplats där alla ser alla. Och man ser om någon mår dåligt, säger Christer.
Efter en stund förstår vi att han faktiskt beskriver stora delar av tryckeriets organisation inklusive det systematiska arbetsmiljöarbetet: 09.00 är här fika, 11.30-12.30 lunch och 14.00 fika. Här träffas alla. Snackar eller bara lyssnar, liggande i den stora soffan längs väggen.
När Michael lutat sig över räcket och ropat upp det nyblivna skyddsombudet Per Olert tar Kerstin fram skrivplattan och börjar gå igenom frågorna.
Snart framgår att ”bordsmodellen” inte innebär dokumentation. Christer var själv skyddsombud innan han blev delägare i tryckeriet. Och visst finns där datasäkerhetsblad i en pärm. Men annars finns nästan inget på pränt.
-Ni måste visa att ni gör något, det krävs oavsett om man är en eller hundra i ett aktiebolag.
Kerstin och Eva lämnar över broschyren ”Lilla guiden till systematiskt arbetsmiljöarbete” som bland annat innehåller enkla uppställningar för riskanalys och liknande. De tar fram checklistor och visar vad som finns att hämta på Arbetsmiljöverkets hemsida.
Vi går ut i tryckhallen och stannar vid en gammal press:
– Med skydden på! Det ser vi inte så ofta, kommenterar Eva.
Däremot ser hon att hyllorna inte är märkta med maxvikt – det måste ändras.
En skärmaskin står delvis under en trappa:
– Smart, tycker Kerstin, då skyddas den farliga baksidan. Men nästa skärmaskin står öppet.
– Där krävs plexiglas som skydd.
Så går vi sakta ett varv. Det märks att inspektörerna gillar det som de ser; här finns mycket tanke, ”bordsmodellen” ger utdelning.
Tillbaks kring bordet kommer dock en liten lista: Kartlägg och dokumentera risker minst en gång om året, hägna in ett entresolplan med rep, ange maxvikt på pallställaget och fixa plexiglas till skärmaskinen.
Man enas om återbesök 13 december. Sedan klickar Kerstin på skrivplattan: Resultatet av besöket är därmed och diariefört, screeningen är klar.
