Julen närmar sig i, förhoppningsvis, frid och fröjd. Faktum är att jag bara gissar, för när jag skriver den här krönikan är det torsdagen den 17 november och jag vet inte om vi, när du läser den i början av december, har lyckats teckna ett nytt kollektivavtal med Skogsindustrierna eller inte.
Om vi har lyckats finns friden på plats; om inte är kanske en arbetsmarknadskonflikt under uppsegling. Du få helt enkelt läsa om dessa saker på Pappers hemsida där vi kan vara dagsaktuella.
En sak är ändå säker: början på december är en lämplig kontrollstation för att se om det nya industriavtalet har fungerat som parterna avsett. Ni minns väl hur det var? Det fanns ett gammalt industriavtal som gällde från slutet av 1990-talet fram till i somras. Det reglerade bland annat hur avtalsförhandlingarna skulle gå till. Pappers var en av parterna i det avtalet.
Redan efter avtalsrörelsen 2010 sade en av parterna, arbetsgivarorganisationerna Teknikföretagen, upp avtalet eftersom de var missnöjda med hur det hade fungerat.
Vi i Pappers hade strejkat; det tyckte Teknikföretagen inte om, trots att det inte var dem vi strejkade mot. Dessutom hade facken accepterat att lågavlönade kvinnor på vissa avtalsområden skulle få lite extra i löneökning; det gillade Teknikföretagen inte heller. I missnöje sade de upp det gamla industriavtalet.
Alla andra fack och arbetsgivarorganisationer som fortfarande var kvar i industriavtalet blev väldigt arga, vi också. Så satte vi igång ett arbete med att ta fram ett nytt industriavtal, och Teknikföretagen ville vara med. Vi i Pappers såg tidigt att förslaget till nytt industriavtal ”barkade åt skogen” i den del som handlade om förhandlingar. Vi påpekade felen och försökte på alla sätt rätta till förslaget.
När avtalet var färdigt för påskrift kunde vi se att det inte alls blivit bra, bland annat för att det försökte styra över andra, utomstående fackförbunds löneavtal. Det var ett arbetsgivarvänligt avtal som inkräktade på de ingående fackförbundens självständighet i förhandlingarna.
Arbetsgivarna gillade förstås det nya industriavtalet. Alla fackförbunden som var med i det gamla avtalet skrev på utom Pappers. Det gjorde de delvis på grund av att de ansåg att avtalet skulle tvinga arbetsgivarna att förhandla mer seriöst och effektivt och att det på så sätt skulle bli lättare att nå fram till nya kollektivavtal om löneökningar och annat, utan att stridsåtgärder skulle behöva användas.
När du läser denna krönika kan du själv kontrollera hur det blev. Var förhandlingarna inom det nya industriavtalets vänkrets snabba och effektiva? Ledde de fram till nya kollektivavtal utan konflikter? Lyckades de sätta det berömda ”märket” för löneökningsnivåerna? Fick industriavtalets parter alla andra fackförbund i Sverige att nöja sig med de löneökningar som märket innebar? Vilket fackförbund var det som gick först och tecknade det första kollektivavtalet? Var det bra att det blev så? Hur har Pappers klarat sig jämfört med de andra facken?
Det är många frågor som behöver besvaras. Nu är rätt tid att ställa dem! Granskningen måste börja. Vissa svar kanske dröjer, andra kan du själv svara på redan nu. Du har ju svaren som jag i skrivande stund inte har! Så hur blev det egentligen med nya industriavtalet. Succé eller flop?
