Är du kvinna och jobbar i en mansdominerad bransch är chansen rätt stor att du ärvt yrket från din pappa. Anne Tegelaars pappa ärvde jobbet från sin far. Och sedan följde hon i hans spår.

Bäckhammar söder om Kristinehamn i Värmland sjunger på sista versen om bruksort. Den lokala förankringen tunnas ut. Nyrekryteringen tas inte längre bland folk på trakten. Inte som förr, i alla fall.

Anne Tegelaar skulle nog inte stannat kvar på bruket som kontorsanställd.

– Jag tjatade och tjatade om att få börja i driften. Min dröm blev verklighet först 2002, säger hon. Glatt och utan ironi.

På somrarna jobbade Anne på Nordic Paper, som bruket heter. Så också efter skolan. Hon blev kvar på kontoret men ville uttryckligen arbeta i produktionen.

– Jag såg ju vad de tjänade och arbetet i fabriken lockade mig mer.

Det är inte den vanliga karriärvägen på ett bruk, medger Anne Tegelaar.

– Nä, jag är den enda som gått från kontoret till driften.

För Annes del var bruksmiljön välbekant. Den har gått i arv.

Hennes farfar kom hit från Fengersfors Bruk 1957. Sedan började Annes pappa i farfars fotspår medan mamma arbetade på kontoret.

Släkten i övrigt har också sökt sig till fabriken. En farbror blev driftsledare, även syrran finns på massafabriken. Svågern, Per Gustafsson, är ordförande för Pappers.

– Han får stå för det fackliga engagemanget, säger Anne med ett gott skratt.

Att kvinnor går i sina fäders spår i pappersindustrin är relativt vanligt. Och det gäller för många mansdominerade yrken. En större andel kvinnor än män ”ärver” jobb inom industrin, visar siffror som tidningen Du & Jobbet låtit Statistiska Centralbyrån ta fram. Allra vanligast är det att kvinnliga processoperatörer inom stål- och metallverk traskar på i en förälders fotspår.

För Anne Tegelaar gör ob-tilläggen lönen attraktiv men är inte främsta skälet till att hon gillar arbetet.

– Jag har jättebra arbetskamrater. Skiftgången passar mig också. Jag arbetar sex pass och är ledig sex.

För att fylla upp årsarbetstiden gör hon också 18 ytterligare arbetspass under året.

– Att gå natt kan ibland kännas jobbigt. Men inte så att det är något problem, skyndar hon att tillägga.

Anne tycker att folk är trevliga och hjälpsamma.

– Det är god stämning i fabriken, helt enkelt.

Inte heller så mansdominerat. Nio av 30 som jobbar skift i massafabriken är kvinnor.

Anne Tegelaar har inte mött några tendenser till manligt översitteri eller ojämlikhet på bruket.

– Inte så länge jag har varit anställd, i varje fall.

Kraven i arbetet ökar. På så vis är det utvecklande. På gott och ont, förstås.

– Ledningen vill att vi ska klara mer, vara användbara för fler uppgifter. Just nu känns det som det räcker med det jag håller på med.

Anne Tegelaar är certifierad på att köra indunstningen och håller på att lära sig kokeriet. Både pappa och farfar var kokare, även här går hon i fädrens spår.

Och hon kan tänka sig att stanna här arbetslivet ut.