SkyddsombudsåretI ett sekel har de vakat över din arbetsmiljö. I år fyller skyddsombuden 100. För Sven-Åke Säll, på Vida Bruza sågverk, handlar det mycket om att slåss mot en kultur där anställda ibland tycker att säkerhet tar för lång tid.
Jubileumsår
- 2012 firar skyddsombuden 100-årsjubielum. Anledningen är att 1912 infördes en bestämmelse i dåvarande arbetarskyddslagen om att arbetstagarna hade rätt att utse ombud. Detta utvecklades sedan till dagens skyddsombud – en beteckning som började användas 1938.
- Jubileet firas hela året: På LO-kongressen i maj, i Almedalen i juli och på skyddsombudens dag 24 oktober på Älvsjömässan. LO kommer dessutom att ge ut en jubileumsbok om skyddsombuden och arbetsmiljön.
- GS-facket har 6-8 november en träff på Runö där man vill samla sina 60–70 regionala skyddsombud.
- Dessutom ska lokala aktiviteter genomföras, planeringen pågår för fullt.
Skyddsombudet har rätt att stoppa arbetet
- Enligt Arbetsmiljölagen ska skyddsombud utses på arbetsplatser med minst fem anställda. De ska företräda både ordinarie och inhyrd personal och utses av det lokala facket. Saknas facklig organisation kan arbetstagarna utse ett skyddsombud direkt.
- Skyddsombud ska verka för bra arbetsmiljö och att arbetsgivaren uppfyller kraven i arbetsmiljölagen. Man har rätt att ta del av handlingar som rör arbetsmiljön, att få utbildning, att få delta vid planering av nya och ändrade lokaler med mera. På arbetsplatser med flera skyddsombud ska ett utses till huvudskyddsombud, som ska samordna arbetet.
- En facklig lokalavdelning kan utse regionala skyddsombud (RSO) för arbetsställen där man har minst en medlem.
- Om arbetet innebär omedelbar allvarlig fara och inte kan ändras genom att vända sig till arbetsgivaren har skyddsombudet rätt att stoppa arbetet. Stoppet gäller tills Arbetsmiljöverket tagit ställning.
– Som skyddsombud måste man kunna vara småtjurig. För det krävs ofta en hel del tjatande för att få saker gjorda.
Det säger Sven-Åke Säll, huvudskydd på Vida Bruza sågverk i Hjältevad. När vi resonerar om hur det är att vara skyddsombud pekar Sven-Åke på hur frustrerande det är när inget händer trots att man påvisat brister i arbetsmiljön.
– På skyddsombudsutbildningarna brukar jag understryka att man måste vara lite småtuff för att kunna stångas med arbetsledningen.
Sven-Åke har varit skyddsombud sedan 1997. Numera är han också regionalt skyddsombud (RSO) med ansvar för ett femtiotal andra, mindre arbetsplatser. Tillsammans blir detta nästan ett heltidsjobb, med halva tiden som RSO och andra halvan skyddsombud på sågverket. Det är sällan han hinner vara truckförare, hans jobb i grunden.
Visserligen understryker han behovet av vara ihärdig och stå på sig. Men det är ändå resultaten som dominerar och är drivkraften. Sven-Åke gör verkligen inget tjurigt intryck, entusiasmen lyser ur ögonen när han förklarar varför han varit skyddsombud så länge:
– Jag tycker verkligen man kan påverka arbetsmiljön. Det är utvecklande, som skyddsombud lär man sig nya saker och får utbilda sig, träffa andra och utbyta erfarenheter. Man måste vara beredd på att hela tiden lära sig mer, inte minst om teknik.
Sågverket har sammanlagt cirkla 90 anställda och sju skyddsombud inklusive Sven-Åke.
Företaget växer hela tiden, förändringarna kräver nya lösningar. Och fler skyddsombud har utsetts.
– Det går bra att rekrytera nya här, de ser väl att det går att påverka, att det händer saker.
Eftersom risken att råka ut för en arbetsolycka är tre gånger större i trävaruindustrin än övriga branscher är förändringar nödvändiga. Arbetsmiljöverket har gjort riktade satsningar på sågverk och hyvlerier eftersom de varit extra olycksdrabbade. Verket nämner särskilt de många amputationerna.
Den insatsen – och precisa krav på förbättringar – har börjat ge resultat i branschen, arbetsgivarna har investerat i nya maskiner och säkerhetsutrustning. Ett särskilt krav har varit skydd mot maskinernas rörliga delar och bättre säkerhetsanordningar vid tillfälliga driftstopp.
På Vida Bruza är denna ombyggnad den viktigaste arbetsmiljöfrågan. När vi går runt på sågverket ser vi hur det har satts upp grindar och ljusbågar och byggts in maskiner, ett arbete som ännu inte är avslutat.
Här har Sven-Åke och de andra skyddsombuden ett särskilt problem att tackla:
– Det finns ett motstånd även från de anställda över att nya skyddsanordningar gör att jobbet tar mer tid ibland. Då är det viktigt att arbetsledningen går ut och säger att arbetet får ta den tid det tar.
– Här slåss vi mot något av en kultur som funnits på sågverken och varit en av förklaringarna till att vi haft så många olyckor. Det är arbetsgivaren som är ansvarig för arbetsmiljön men man får tänka lite själv också, en arbetsolycka kan ju faktiskt slå ut en från arbetsplatsen och hela arbetsmarknaden. Koppla inte bort ellås och annan säkerhetsutrustning!
Många förändringar syftar till att man inte på grund av stress eller missriktad ambition ska kunna ta genvägar. Det gäller särskilt vid tillfälliga driftstörningar, exempelvis när något fastnat och snabbt behöver åtgärdas.
– Det finns ett känt uttryck: ”Jag skulle bara …”. Det är ofta förklaringen till att någon tagit en genväg. Men sedan sitter näven där i en rulle eller en hyvelkutter.
Så illa ska det inte kunna gå. De förändringar som gjorts och görs kan sammanfattas under rubriken ”Säkra stopp” – det ska inte vara möjligt att komma in i riskområden förrän maskinen är helt säkert stannad.
Olyckorna minskar alltså. Men det räcker inte, Sven-Åkes vision är en arbetsmiljö helt fri från olyckor.
– Nolltolerans är det enda tänkbara målet. Ett delmål är att inte vara sämre än genomsnittet.
