I min förra krönika skrev jag om det nya industriavtalet och funderade över hur det skulle påverka avtalsrörelsen. Skulle Facken inom Industrin (FI) lyckas hålla ihop? Skulle det bli succé eller flopp? Till grund för bedömningen radade jag upp några frågor som jag också uppmanade er läsare att besvara.

Ni är kanske nyfikna på hur jag svarar på samma frågor? OK! Här kommer frågorna igen, denna gång med svar:

Var förhandlingarna inom det nya industriavtalets vänkrets snabba och effektiva?

Nej, snabba var de i vart fall inte. De nya avtalen var inte klara innan de gamla löpte ut. Effektiviteten är svårare att bedöma, men betyget blir ändå lågt. Avtalet tillkom genom opos medling och innehöll lite utöver löneökningarna. opo-medling verkar vara svår att undvika; det var lika för Pappers i de senaste avtalsrörelserna.

Ledde de fram till nya kollektivavtal utan konflikter?

Ja. Förhandlingarna tog tid men någon konflikt blev det inte. Här lyckade parterna med sin föresats.

Lyckades de sätta det berömda ”märket” för löneökningsnivåerna? Fick industriavtalets parter alla andra fackförbund i Sverige att nöja sig med de löneökningar som märket innebar?

Ja. Märket sitter där, frågan är bara hur länge. Vad händer i avtalsrörelsen om ett halvår? Ju längre bort vi kommer från märkessättningsdatumet desto svagare blir rimligen märkets normerande effekt. Om märket suddas ut kan avvikelserna ske såväl uppåt som nedåt. Vi får vänta och se hur det blir med detta.

Vilket fackförbund var det som gick först och tecknade det första kollektivavtalet? Var det bra att det blev så? Faktum är att jag inte vet vilket förbund som skrev det första avtalet; de väntade in varandra och skrev på nästan samtidigt. Det var mycket bra att det blev så! Jag har tidigare inte snålat med kritiken mot den dåliga sammanhållningen i avtalsrörelsen 2010 och särskilt riktat udden mot Unionens agerande. Därför är jag glad att denna gång kunna vara frikostig med berömmet. Sammanhållningen inom FI: s höll denna gången ända in i mål. FI-förbunden har antagligen haft olika syn på saker och ting även denna gång, men de höll ändå ihop. Jättebra!

Hur har Pappers klarat sig jämfört med de andra facken?

Pappers har klarat sig bra. Löneökningstakten (3 procent / 728 kr) är acceptabel, i synnerhet med tanke på den vikande konjunkturen och den tilltagande ekonomiska oron i världen. Löneökningen (även lokala potten) uttrycks i kronor vilket bidrar till en relativ löneutjämning mellan de olika fabrikerna. Vi har höga förväntningar på den nya modellen för lokala löneförhandlingar med möjlighet till stor lokal pott kombinerad med en handfast stupstock. Ingen utökad pensionsavräkning ska göras på lön; i stället ska vi finna en lösning på den i de centrala avtalen.

Under avtalsperioden kommer vi att ha arbetsgrupper i flera frågor, sådana som Pappers medlemmar sagt är viktiga: arbetstidskonto, lägre pensionsålder, orka jobba till pension, stopp för missbruk av visstidsanställningar. Mycket jobb återstår alltså innan vi vet slutresultatet.

Jag tycker att vi får nöja oss med det här avtalet. Det blev som vanligt inte storslam på alla punkter, men det får duga. Vi klarade det själva utan opo, utan Medlingsinstitutet, utan stridsåtgärder. Men visst vänder jag en tacksamhetens tanke till FI-förbunden för deras goda fackliga sammanhållning; utan den kunde denna avtalsrörelsen ha blivit lika svår som den förra. De plogade åt oss i lönefrågan.