Hemsamariterna är Sveriges viktigaste armé och deras enda vapen är omsorg och kärlek.
De arbetar dygnet om och de gör inte mycket väsen av sig när de kommer till gamla och sjuka människor. De får inga medaljer eller utmärkelser, men nationen klarar sig inte utan dem.
Vår forna granne hade besök av samariterna sex eller sju gånger per dygn. Han bodde vägg i vägg med vår lägenhet från det att vi flyttade in 1995 fram tills han var nittiofyra år. Jag och min fru brukade lystra efter livstecken från honom. Ofta tog han sig ut på egen hand och sökte sig nerför en brant trappa som frestade även unga ben. Han hade knappt ledsyn och han var nästan döv. Två slaganfall hade drabbat honom.
Vid två tillfällen hittade vi honom liggande på bottenvåningen i trappan. Vi tillkallade hjälp, eftersom vi inte kunde leda honom upp till hans lägenhet. Ålderdom och sjukdom är ett strävsamt par som inte skonar någon levande människa.
Särskilt en av samariterna skötte vår granne med exemplariska omsorger. Hon gick vid hans sida till ett konditori flera gånger i veckan. Han älskade nämligen att dricka kaffe och att äta en bakelse, mazarin eller tårtbit.
De vandrade mellan raderna i en bok som är skriven på världens alla språk. Den boken kan inte köpas för pengar. Orden är fullkomligt befriade från bankkonton och spekulation i ekonomisk vinning. Bokstäverna följer ett alfabet och är skapade av kött och blod, men de klarar sig inte utan själen.
Jag vet att samariten borde bära begreppet hemtjänst, men det förstnämnda ordet är inte endast vackrare utan dessutom mera rättvisade i sammanhanget, ty den ena människan öppnar sig för den andra och vandrar på en osynlig spång som kallas kärlek och omsorg i ett. Samariter är barmhärtiga och inte cyniska, onda och elaka mot sin nästa.
Det är fysiskt och psykiskt krävande för personalen som tar hand om sjuka och gamla människor på ett vårdhem. Många äldre kan vara förvirrade och lida av ångest och rädsla inför skeendet omkring dem och det egna tillståndet. Det är som om flera av dem åter blir barn och de bär blöja och behöver hjälp med att äta och att tvätta sig. I första hand kvinnor har att utföra tunga lyft med sängbundna åldringar.
Gamla människor som lider av olika åkommor och sjukdomar producerar inga varor och tjänster på en marknad. Likväl kan de bli attraktiva för kapitalister som vill tjäna än mer pengar än vad de redan äger och förfogar över. I denna korsning uppstår en särskild sjukdom som inte är möjlig att behandla med mediciner och operationer.
Kommuner kan i dag lägga ut äldrevården till privata vårdbolag. Det sker genom upphandling. Om kostnaderna för verksamheten pressas, så gagnar det kommunerna. Aktieägare får utdelning vid vinst. Cheferna kan ta emot bonusar. Det existerar en gemensam nämnare för alla inblandade och den är liktydig med de gamla och sjuka människorna, ty utan dem blir det inga vinster och besparingar.
Det finns en speciell lögn och förfalskning som gäller för människan och den består i att hennes liv kan värderas i pengar genom bolag inom försäkring och vård. Hemsamariten som kom till vår granne, den nittiofyraårige mannen, tänkte och behandlade honom inte som en kostnad eller vinst. Hon hade inga aktier i hans liv och vård.
Varje människa existerar i endast ett exemplar och hon kan aldrig ersättas med en annan individ. Om penningen och profiten tillåts inskränka och våldföra sig på människovärdet, så är kommunen, staten, politiken och regeringsmakten skyldiga att stå till svars för brott mot mänskligheten.
