Fack och arbetsgivare är nu överens om en modell för korttidsarbete vid kristider. Modellen bygger på arbetstidsförkortning och sänkt lön i tre fasta steg.
Modellen, som presenteras i dag onsdag, är resultatet av ett samarbete mellan fack och arbetsgivare inom industrin, men tanken är att systemet ska gälla hela den privata arbetsmarknaden.
Modellen påminner om det krisavtal som infördes 2008 inom industrin. Lönesänkningen får aldrig bli mer än 20 procent, vilket också fanns med i det tidigare avtalet. Men modellen skiljer sig på två centrala punkter. Korttidsarbetet ska vara ett system i vilket även staten finns med.
Statens roll blir att ersätta företagen för en del av den kostnad de får när lönesänkningen är mindre än arbetstidsförkortningen.
Den andra skillnaden är att arbetstidsförkortningen ska ske enligt tre fasta alternativ:
- Vid en minskning av arbetstiden med 20 procent ska den anställda få 90 procent av lönen. Staten ska i sin tur stå för företagens kostnad, ”mellanskillnaden”, det vill säga 10 procent av lönen.
- Vid en minskning på 40 procent av arbetstiden ska den anställde få 85 procent av lönen. Staten står i det här fallet för en del av mellanskillnaden, 20 procent av lönen.
- Vid en minskning av 60 procent av arbetstiden ska den anställde få 80 procent av lönen. Staten står även i det här fallet för en del av mellanskillnaden, 30 procent av lönen.
Modellen som endast ska gälla under en ”kortsiktig kris i efterfrågan” får användas under högst 12 månader på ett och samma företag.
Tanken är att modellen ska bygga på en ny lag om korttidsarbete och den ska gälla för hela arbetsmarknaden.
En annan punkt är att arbetstidsförkortningen bör ägnas åt kompetensutveckling i olika former. Företag som erbjuder utbildning för sina anställda under korttidsarbete bör få statlig kompensation.
Pensionen och ersättningsnivåerna i a-kassan, sjukförsäkringen och avtalade försäkringar ska inte påverkas av korttidsarbetet. De nivåer som gällde före korttidsarbetet ska ligga kvar.
Förslaget kommer nu att lämnas över i sin helhet till regeringen.
Bakom överenskommelsen står fackförbunden IF Metall, Unionen, Sveriges Ingenjörer och GS. På arbetsgivarsidan deltar Teknikföretagen, Industri- och Kemigruppen, Skogsindustrierna, Stål och Metall Arbetsgivareförbundet, SVEMEK samt Gruvornas Arbetsgivareförbund.
