Papperstidningen av det här numret av Dagens Arbete går ut till 350 000 medlemmar i IF Metall. Dessutom går det ut till medlemmarna i Pappers och GS. Det är sammanlagt 442 600 exemplar. Det är nästan en tiondel av den svenska arbetskraften.
Och då har vi inte ens börjat räkna med dem som arbetar i industrin på tjänstemannasidan. Tillsammans med dem som arbetar med industrinära tjänster är det lika stor andel som arbetar i industrin i dag som för 30 år sedan.
Svensk varuexport ökade med 6,8 procent förra året jämfört med 2010. Totalt uppgick varuexporten till 1 213,6 miljarder kronor. Det innebär stora inkomster för företagen. Men det är också stora inkomster för stat och kommun. Utan svensk industri skulle det som finns kvar av välfärdslandet Sverige stanna. Det är vi som är loket som drar svensk ekonomi.
Ändå ser vi inte de satsningar som behövs för att svensk industri ska kunna utvecklas. Det handlar om bostäder för gruvarbetare i Pajala och järnvägsräls i Bergslagen. Det handlar om satsningar på forskning och riskkapital så att nya industriprodukter utvecklas och tillverkas i Sverige.
Kort sagt, investeringar i framtiden för att svensk industri ska stå stark även i fortsättningen.
Men det handlar också om att investera i människorna – de som arbetar i svensk industri i dag och de som skulle kunna göra det i morgon. För att stå oss i den globala konkurrensen måste vi få möjlighet att utveckla våra färdigheter och få nya kunskaper. Det är de anställda som är företagens strategiskt viktigaste tillgång.
Ett arbete i svensk industri måste vara både utvecklande och hållbart för att vi ska orka arbeta ett helt liv och för att kunna ställa om och byta arbetsuppgifter när så behövs. Men också för att vi ska kunna tillverka bättre produkter på ett bättre sätt. Anställda som känner sig delaktiga i produktionens utveckling är en enorm konkurrensfördel för svenska företag.
Arbetet måste också vara utvecklande och hållbart för att ungdomar ska vilja söka sig till industrin. IF Metall har tillsammans med arbetsgivarna gjort sitt för att skapa ingångar för ungdomar i industrin.
Yrkesintroduktionsavtalet ger exempelvis förutsättningar att kombinera arbete till avtalsenliga löner med skräddarsydd utbildning. Men även politiken måste göra sitt till för att skapa förutsättningarna för nästa generations industriarbetare.
I dag har vi en enormt hög ungdomsarbetslöshet och var tionde medlem i IF Metall går utan jobb. Ändå fortsätter den moderatledda regeringen att lägga fram det ena verkningslösa förslaget efter det andra, som de hävdar ska skapa förutsättningarna för nya arbetstillfällen.
Men de kan väl inte i sin vildaste fantasi tro att Sveriges framtida välstånd ska byggas med skattesubventionerad städning i Täbys villaområden eller med billigare hamburgare?
Det är vi som är loket som drar svensk ekonomi. Men infrastrukturen måste underhållas för att tåget ska kunna gå.
