130 på glasbruken i Orrefors och Åfors, 450 på stålverket SSAB, 300 på Volvo Bussar i Säffle, 33 på textilfabriken Ludvig Svensson …
Listan är lång över alla de industriarbetare och IF Metall-medlemmar som varslats om att de förlorar sitt jobb och sin inkomst. Runtom i landet vittnar våra avdelningar om att cirka 3 000 personer har fått samma dystra besked sedan den 1 september.
Att förlora sitt arbete innebär många gånger både en personlig och ekonomisk krissituation. Att inte längre behövas, trots många års slit, tär ofta hårt på både självförtroende och självkänsla.
Men arbetslösheten innebär också en enorm ilska och frustration över den borgerliga alliansrege-ringens passivitet. Regeringen har alltför länge ställt sig vid sidan av sitt ansvar för svensk industri och svensk välfärd. För båda hänger ihop. Välfärd skapas inte av lägre skatter, sämre arbetslöshetsförsäkring och sämre utbildning – detta skapar enbart större skillnader mellan människor. Välfärd kan bara skapas genom arbete.
Och loket i arbetet är industrin. För även om det först och främst är IF Metalls medlemmar som drabbas hårdast av att förlora jobben, är likväl hela vårt samhälle en stor förlorare om inget görs.
Det är ingen nyhet att den ekonomiska krisen 2008 och 2009 drabbade industrin hårt – 100 000 arbetstillfällen inom industrin har gått förlorade sedan dess. Men det är fyra år sedan och regeringen har haft all tid i världen att agera och ta ansvar för vår livsviktiga industri.
Svenskt industriarbete kan fortfarande spela huvudrollen för en god ekonomi och ett gott samhälle som det har gjort i över 100 år. Men då gäller det att satsa och ta ansvar:
Satsa på utbildning och kompetens. Tidigarelägg utvecklingen av infrastrukturen. Gör det nu direkt i stället för att vänta tills det är för sent!
Och höj taket i arbetslöshetsförsäkringen!
Alla som nu drabbas av varsel och alla som redan är arbetslösa måste kunna få en dräglig tillvaro. Människor ska inte behöva känna oro över att behöva lämna hus och hem för att det inte finns en skälig nivå att leva på mellan jobb.
Regeringen måste ta sitt ansvar, det gör IF Metall. För trots det svåra läge vi befinner oss i tittar vi framåt och på lång sikt. En ny avtalsrörelse om löner och villkor har startat och om bara några veckor kommer IF Metalls valda representanter till förhandlingsdelegationerna att samlas för att diskutera krav och förslag.
Innan dess har vi mötts i Facken inom industrin för att diskutera industrins gemensamma förslag. Nyligen har IF Metall och övriga LO-förbund enats om en LO-samordning med tydlig låglönesatsning och jämställdhetsprofil.
Så även om konjunkturerna sviktar tar vi spjärntag för framtiden. Inom förbundet och tillsammans med andra formulerar vi krav som både är ansvarsfulla och långsiktiga.
