Något är allvarligt fel med den svenska arbetsmarknadspolitiken. Industrin ropar efter kunniga CNC-operatörer, svetsare, automationstekniker med flera. Samtidigt är var tionde IF Metall-medlem fortfarande utan jobb efter krisen 2008 och arbetslösheten bland ungdomar är hög.

Detta är ett enormt slöseri med både människors kunskap och industrins konkurrenskraft.

För IF Metall är därför högsta prioritet att arbeta för att människors kompetens tas till vara och att alla får chans att utvecklas vidare. Det tjänar hela vårt samhälle på.
Åsikterna om vilken roll industrin spelar i dag går ofta isär, men fakta kvarstår: Industriprodukter och skog exporterar vi för 269 miljarder kronor om året, vilket kan jämföras med 1 miljard kronor för musik och 6 miljarder kronor för möbel- och kläddesign. Med enkel matematik går det att räkna ut vad som till största del betalar vår välfärd och vilka som har huvudrollen.
Trots en folkmängd på endast 9 miljoner klarar Sveriges industriföretag och dess anställda av att konkurrera med mycket större länder på den globala marknaden. Nyckelorden för detta är kompetens och yrkeskunnighet, men också välfärd och trygghet.

IF Metall vill att svensk industri och industriarbetarnas yrkeskunnighet ska fortsätta att spela en huvudroll för allas vår välfärd.

•  Gnosjömodellen är ett exempel. Grunden är introduktionsavtalet som ger arbetslösa ungdomar utbildning och praktik, det vill säga rätt kompetens för att kvalificera sig till industrin. I samverkan med Teknikföretagen och Arbetsförmedlingen tar IF Metall ansvar för introduktionsutbildningar. Modellen sprider vi nu till andra delar av landet.
• Teknikcollege är ett annat exempel. På landets över 100 teknikcollege studerar i dag cirka 10 000 personer. Utbildningen ger ungdomar jobb och efterfrågad arbetskraft till industrin.
• Kompetensbanken är ett tredje exempel. I detta pilotprojekt matchar IF Metall uppsagda och arbetslösa medlemmar mot lediga industrijobb. Här registrerar sig arbetssökande och arbetsgivare och berättar om sina kunskaper respektive behov. IF Metall utgör länken mellan de båda.

Men det räcker inte. Fler måste agera och framför allt behöver vi en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingens regler behöver ses över så att de som är i arbete eller riskerar att bli arbetslösa får stöd till utbildning. Att utbilda sig vidare och utveckla sitt kunnande måste vara en rättighet och möjlighet att få göra hela livet.
Kvaliteten i utbildningarna i dagens och framtidens industrijobb ska också vara den allra bästa. Många svenska företag ligger i framkant tack vare att våra industriarbetare har både yrkesskicklighet och teoretiska kunskaper. Här finns inga genvägar via några ”light-gymnasier” som nuvarande regering föreslår.

Vår framtida välfärd handlar om jobben. Arbetslösa måste få jobb som de kan försörja sig på. De som utför dagens jobb måste få möjlighet till ökad kompetens så att de klarar morgondagens jobb. Då utvecklas både människor och industri. Det vinner vi alla på.